Behind the scenes of Nathalia Edenmont

HW
Henrik Wilhelmsson

Följ med bakom kulisserna till Dunkers nya utställning. Vernissage 4 november klockan 18:00 (fri entré för alla). Öppnar 5 november med fri entré med Kulturkortet (70 kronor ordinarie inträde).

Som om de vore kaksmet sitter fem mushuvuden på fem fingertoppar. Blodet från en nynackad kanin rinner ner för armen som den är trädd på. Ett barn i skolåldern ammar i ett överdåd av blommor. Publiken har låtit sig påverkas, provoceras och konsnären har blivit polisanmäld. Helsingborgs museer förstärker Nathalia Edenmonts fotografier med föremål som förargat, retat upp och varit tabubelagda genom sekel. Följ med bakom kulisserna när Through the Eyes of Nathalia Edenmont tar form på Dunkers.

Att växa upp i Sovjetunionen hade sina begränsningar. Nathalia Edenmont berättar i sitt sommarprat i P1 om svårigheter att få tag i mat utan rätt kontakter. Och varför uppfattar vi fotot med kaninen som värre än det vi ser i charkdisken? (Efter sessionen anrättades fotoobjektet dessutom till en smaklig måltid.) Med sina fotografier ställer hon frågan om skillnaden mellan att äta och att ha husdjur – husdjur som lika gärna kan bli ormmat om de inte säljs i zoobutiken. Edenmont har blivit polisanmäld för djurplågeri men friats från misstankar. Att använda sig av döda djur som konstkomponent riktar egentligen blicken mot något annat; fotografierna handlar om oss människor och hur vi behandlar varandra.

– Edenmonts bilder kan uppfattas som morbida men hennes avsikt är inte att provocera. Hon utforskar hur det är att vara kvinna. Kvinnliga konstnärer började utforska och problematisera egna erfarenheter på 1970-talet och det är i den traditionen Nathalia Edenmont jobbar. Jag gillar inte att tänka manligt och kvinnligt. Men så länge världen inte är jämställd är det nödvändigt att göra en sådan här utställning, säger curator Michelle Roy på Dunkers kulturhus.

Utställningen tar form

Det doftar skyddsplast och rummet lyser nymålat i oxblodsrött. Det yr av kartongflis. Uppstoppade djur plockas fram ur sin förvaring. En konservator från Kulturmagasinet söker med ficklampa efter minsta skråma på en tavla som ännu står lutad mot väggen. Om tio minuter lyfter kranen med lejonskelettet som donerades till Helsingborgs museer av en viss Luigi Notari från Malmö i början av 1900-talet. Snart står lejonet på väggen och gör sällskap med en jättemyrslok, tucan, amazonpapegoja och ett lodjur som tar en hare. På motsatt vägg sätts fotografierna på de berömda mössen och kaninen av Nathalia Edenmont upp. I Through the Eyes of Nathalia Edenmont gifter sig antika föremål från Helsingborgs museer med samtida fotografi. Genom konst och föremål går utställningens röda tråd om det allmänmänskliga i att vara kvinna.

Universella upplevelser i tabubelagda öden

En flicka i rött föreställer Edenmont som 14-åring. En hemmagjord dambinda som tillhört Ida Malmström (1900-1984) gapar bakom glas. Gustaf ligger och duger med dasen i vädret på en schäslong. Han har sällskap av kvinnan som blygt och lurigt vänder sin bakdel mot betraktaren i den romantiska målningen bredvid. Ett barn som är höggravid putar från sin inglasade ram. Ormar ligger hopringlade i vätska. Utställningen är en odyssé i en kvinnas liv och erfarenheter, allmängiltig inte bara för kvinnor utan för människor. I perspektiv till Nathalia Edenmonts bilder förstärker naturalier (museiföremål från naturen), konst och bruksföremål från Helsingborgs museer. Tillsammans höjer de varandra, speglar och kontrasterar.

Nathalia Edenmonts fotografier bottnar i egna erfarenheter när hon utforskar händelser och känslor som blir till motiv i hennes fotografi. Barndom, pubertet, förlust, äktenskap, moderskapet, tro, djurkroppar, stilleben och blicken. Rummen i utställningen är tematiskt inrättade och speglar Edenmonts upplevelser av hennes barndom, pubertet, att inte kunna få barn och fem havererade äktenskap.

Hur har föremålen från Helsingborgs museer valts ut?

– Pubertet, mens och moderskap har funnits i alla tider och är något evigt. Vi vill lyfta fram historiska föremål som berättar om kvinnor och som förstärker Edenmonts fotografier, berättar Birgitta Witting, antikvarie på Kulturmagasinet (Helsingborgs museer).

Klänning av dödens blomma

Ur Helsingborgs museers arkiv har fem brudklänningar tagits fram. Augusta Pålsson gifte sig i den svarta klänningen, troligen köpt i Amerika på 1890-talet. Den står med fyra vita från 1907, 1919, 1936 och 1958. Alla klänningar har en känd historia om kvinnorna som har burit dem. Kvinnan som bar klänningen med namnet ”Lyckligt gift” blev det också. Brudklänningarna representerar Edenmonts fem äktenskap. Textilkonservator Cajsa Hallgren lägger sista handen på dem. Hon konstaterar att bröstmodet varierar med klänningarna; ena gången ska det vara platt, nästa strutigt. I månader har hon slätat siden, satt fast pärlor och fäst spetsar. En modell som representerar Nathalia Edenmont klädd i en brudklänning av vita kallor, dödens blomma, tittar ner från väggen.

– Det var så skönt att göra en klänning av blommor, det var bara att slänga den sedan, säger Nathalia Edenmont i audioguiden.

Hur ser vi egentligen på liv? Vad är det som gör livet värt att leva? Hur är det att leva som människa, kvinna? Nathalia Edenmont ger kanske inga svar. Men med föremål och fotografier sätter Through the Eyes of Nathalia Edenmont fingret på upplevelser och känslor som är djupt allmänmänskliga.

Tips!

Lyssna på Nathalia Edenmonts sommarprat 2014.Låna ett par hörlurar och lyssna på audioguiden när du besöker utställningen. Då får du höra mer om historierna bakom föremålen och den goda berättaren Nathalia Edenmont.På bilderna:

1. Kollage med ”Skogsnymf” (1880) av Xavier Ellival och ”Gustav” (2009) av Nathalia Edenmont. 2. Christina Gräbe, konservator på Kulturmagasinet granskar. 3. Skelett av lejon som tillhört menageriägaren Luigi Notari i Malmö. 4. ”Stilleben med villebråd” (olja på duk, 1600-tal) av Franz Snyders och en del av väggen där naturlierna står. 5. Textilkonservator Cajsa Hallgren ochen bröllopsklänning från år 1919. 6. Utställningstekniker i arbete. Foto: Katarina Fagerström.