Benstampar och benmjöl! Vilket resursutnyttjande!

Benstampen på Fredriksdal får nytt halmtak. Det gamla tog skada i höststormarna. Att lägga halmtak är ett speciellt hantverk som tar tid och kunnande. Men bra blir det och ett halmtak håller ganska länge. Men vad är en Benstamp? Ett ganska udda namn på ett hus. 

Så här står det i Nordisk familjebok från 1904:

”Den allmännare användningen af benmjöl för åkerjordens gödsling härrör från England, där benaffall från senare delen av 1700-talet användts i oerhörda mängder, långt innan andra konstgödselmedel kommo i bruk. Man har i det rikliga användandet af benmjöl velat se en av orsakerna till det försteg, som Englands jordbruk under förra delen af 19:e årh. vann framför kontinenten. I Sverige började man redan på 1830-talet bereda ett groft benmjöl på benstampar, och på 1860-talet började fabriksmässig beredning av benmjöl, men först sedan man på 1880-talet lärt sig att före krossningen genom ångkokning utdraga lim ur benen, erhöll man en verklig mjölformig vara.”

Benstampen och dess produkter

Benstampar fanns sedan kvar i många svenska byar ända fram till 1960-talet. När bönderna hade slaktat och tagit tillvara på allt de behövde till gården som päls, hud, kött, talg och späck, horn, borst och tagel kördes resten, det vill säga skeletten,  till benstampen. Det verkar som kringvandrande lumpsamlare också kunde samla in ben på gårdarna för att sedan lämna skeletten på stamparna. Där krossades benen av en stamp som oftast drevs med vattenkraft. De krossade benen maldes sedan till benmjöl i en kvarn. Benmjölet användes till att gödsla åkrarna med, extra näring till kreatur eller som ersättning för mjöl i nödbröd!

Benmjöl används fortfarande till våra trädgårdar som ett långtidsverkande gödselmedel. Det är bra för både lökväxter, klematis och köksträdgårdslandet. Benmjöl innehåller kväve och fosforsyra och kalium.

Nästa gång du går förbi Benstampen på Fredriksdal kan du stanna till och titta lite extra. Om du lyssnar riktigt noga kan du kanske höra ljudet av stampen som går och röster från det förflutna som pratar om senaste nytt i byn eller på åkrarna. Titta också på det fina, nylagda råghalmstaket som nästan lyser guldgult vissa dagar.

Texten skriven av:

Åsa Jansson

Kulturhistoriker på Fredriksdal museer och trädgårdar