Bilderna som avslöjade fotografen.

HW
Henrik Wilhelmsson

Historien om Vivian Maier är hollywoodsk. Sju år efter hennes död fortsätter eftervärlden att pussla ihop bilden av den mystiska Mary Poppins med kameran på magen.

Vivian Maier är en av 1900-talets mest förbryllande fotografer. En enstöring som försörjde sig som barnflicka. En manisk samlare vars tidningar, böcker och fotonegativ fick golvet i hennes rum att svikta. En outsider som fångade människors blickar, barn och deras relationer med sina föräldrar, fattiga, utslagna, rika och välmående. Efter hennes död kliar omgivningen sig i huvudet för att minnas vem Vivian Maier var. Alla kände till hennes Rolleiflexkamera. Ingen kunde ana att den märkliga Mary Poppinsfiguren var en fotograf som skulle ta världen med storm efter sin död. 

Är det här bra?

Hennes historia upptäcktes av en tillfällighet. John Maloof, en 27-årig fastighetsmäklare och hobbyhistoriker, ropade in en låda full med negativ, Super 8- och 16 mm.-filmer, ljudupptagningar, oframkallat material och ett flertal fotografier på en auktion i Chicago. Priset var 420 dollar, året var 2007.

Fotografen, vid namn Vivian Maier, gav ingen träff på Google. Maloof lade då ut några av fotografierna på fotosajten Flickr och enligt ryktet frågade han: ”Is this good?”. Responsen var översvallande. Fotografer och amatörer var begeistrade.

Kanske hade historien kunnat sluta där. Med en låda bilder, utmärkta i komposition och tidsdokument över Chicago, New York och resor i Asien och Europa åren 1959-1960. Men när Google slutligen gav träff 2009, var det på Maiers dödsruna. John Maloof bestämde sig då för att kontakta dödsannonsens avsändare. Så började den häpnadsväckande historien om Vivian Maier, berättad ur omgivningens perspektiv, att rullas upp.

Ingen visste något.

De närmast bekanta var föräldrarna och barnen Gensburg, familjen som Vivian Maier hade varit anställd i. De hade ingen aning om att deras barnflicka var gatufotograf, decennier innan gatufotografi blev populärt. Aldrig anade de att rummet, vars golv pappan i huset hade fått stötta för att det inte skulle braka igenom, huserade hundratusentals fotonegativ, böcker och tidningar som Maier maniskt sparade på. Familjen Gensburg beskriver henne som bestämd. En kufisk dam med stor integritet. Ingen fick gå in i hennes rum. Det var kriteriet för att Vivian Maier ens skulle ta anställning. Hon höll sig helst på avstånd, kunde tala franska och tog ut barnen på utflykter – såväl till stranden som till stadens skummare områden. Alltid med Rolleiflexkameran på magen.

Deltog genom sökaren

Vivian Maiers okända liv engagerar. Personer som hon stötte på i sin vardag, anställda i fotobutiken och på biografen där hon var stamkund, framträder nu i dokumentärer och ger sin bild av Vivian Maier. Till och med detektiver anlitas för att ta reda på mer om den hemliga fotografen. Utblottad och ensam togs Maiers lådor med negativ i utbyte för obetald hyra. Slumpen, att John Maloof köpte en del av dem, har gjort henne världsberömd.

Nu är det Maiers fotografier som berättar och lägger ut spår om den mystiska fotografen vars historia och eftermäle får världen att dra efter andan. De avslöjar att Maier deltog i gemenskapen på håll, genom kamerans sökare vågade hon möta människors blickar. Hon skildrade utstötta, utblottade, påverkade, hemlösa och utarmade. Kanske för att hon själv kände sig annorlunda? Vivian Maiers fotografier ställer frågor om ensamhet och normer. Motiven visar hur utanförskapet kunde se ut.

Se utställningen Vivian Maier – Street Photographer på Dunkers kulturhus 13 februari-22 maj 2016. Vernissage fredag 12 februari kl. 18.00.