Färgeri i Helsingborg

Färg finns överallt i vår vardag. Det går inte en sekund utan att vi ser någon typ av färg, tekniskt sett är inte svart en färg, men det kan vi lämna därhän - vi uppfattar den som en färg. Just färg är årets tema på Fredriksdal. Det händer mycket kul på temat i år, bland annat öppnar vi utställningen ”En färgares rum”, har färgningsperformance på Rosdagarna och barn kan följa ullens väg från får till kofta.  Du får en ögonöppnare för färgning på kläder, pigment, växtfärger, gifter och mode.

Skapandet av årets tema kräver mycket efterforskningar på färg och färgningsindustrin i nutid och dåtid. Under arbetet med texter och bilder för temat, visade det sig att Helsingborg har en egen, spännande färgerihistoria som på sätt och vis kan förknippas med Fredriksdal.  Det hela börjar med en besvärsskrivelse daterad 1738:

Den lyder så här: 

Rt 1738 27/6 Riksdagsfullm Nils Pripp tillKmt ( Kungl Maj)t att staden måst färga små saker i Danmark, men sedan fått en färgare Gotthard Torensckog, som av kommerskollegium erhållit privil 19/2 1731 att ingen utom han, hans hustru och barn inom 20 års tid på 3 mil när Hälsingborg skulle få anlägga färgeri. Men så avlidne landshövding baron Hyltén i livstiden anlagt ett färgeri nära Engelholm, beläget ¼ eller ½ mil över de 3 milen från Helsingborg. Törenskog klagade över att han led förluster på detta nya färgeri.

Då färgeri var en borgerlig näring, således endast för städernas skatteskyldiga borgerskap, varför Hylténs arvingar borde förbjudas färga utom för egen del.

Änkefru H.v. Hyltén till Kommerckollegium (inkommit 4/6 1740) att adelsprivilegier berättigade att adeln på sina gods hade allehanda hantverkare och så hade färgeriet på Skellinge inrättats. Det hade aldrig  kommit riktigt igång och låg utanför ’Helsingborgs priviligierade distrikt’.

Kommerskollegium till Kunglig Majt 10/9 1740 att färgeriet låg utanför distriktet och staden hade ej skäl att klaga så värst, om v. Hyltén kunde få privilegier på sitt färgeri.

Förslag till Färgsocietetens förordning 1739

För att allmänheten ska bli väl betjänad och skadligt ’kladderi’ undvikas bör ingen anlägga silkes- ylle- eller linnefärgeri och idka sådan rörelse förrän han fått godkänt till detta av Hall- och manufakturrätten och övriga färgeriidkare samt erhållit Kongl. Commerce Collegii tillstånd.

Kommerskollegiums förordning innebar att färgerirättigheter endast kunde överlåtas inom familjen och till den som både varit gesäll och lärling. Lärlingssystemet var noggrant utformat så att lärlingen gick utan lön, men med mat och uppehälle i fem år hos mästaren. Därefter följde fem år som gesäll som ofta innebar resor till andra färgerier både inom och utom landet. Yrket ställde höga krav på utförande och bötesbeloppen för en misslyckad färgning var höga. Gesällen förband sig  att stanna hos sin mästare i ett år. Därefter kunde lärlingen ansöka hos kommerskollegium om att starta ett nytt färgeri. Oftast ansåg kommerskollegium inte att det fanns konkurrensutrymme för ytterligare ett färgeri på orten och då återstod att flytta till annan ort eller att slå sig ihop med en färgaränka eller dotter som ärvt sin far.

Färgerinäringen liknade i mycket garverinäringen och ofta utförde man båda sysslorna i dessa illaluktande och kemikaliefyllda verksamheter. Det var lönsamma sysselsättningar.

1864 fanns i Helsingborg fyrafärgerier som låg nära nuvarande stortorget. Ett av dem tillhörde Johan Ludvig Borg född 1822. Han gifte sig andra gången med Johanna Charlotta Henckel, som var änka efter bryggare Bengt Henckel. Hans färgeri drevs med handkraft och vadmalsstampen med vattenkraft. Det andra tillhörde Jonas Schollin-Borg och hade tre maskiner som drevs av handkraft och en stamp som drevs av hästkraft. De andra två tillhörde familjerna Böttcher och Sylvander. Båda Borgarna var gifta med Henckels döttrar. Johan Ludvig Borg var gift med Johanna Charlotta Henckel, vars bror Johan Magnus 1848 skrev de färgböcker med hundratals färgrecept och prover i som numera finns i Kulturmagasinets magasin. Johan Magnus benämns spannmålshandlare, men kanske gjorde han en insats även som färgare? Familjen Henckels garveri övertogs av sonen Axel Benedictus.

Den andre färgerifabrikören gifte sig med Alma Sofia Henckel som var dotter till garverifabrikören Peter Christian Henckel. Han i sin tur tillbringade många glada kvällar på Hälsan med brodern Carl Joachim och vännen Oscar Trapp.

Oscar Trapps far Carl Christian Trapp var garvare i Helsingborg och hans garveri övertogs av sonen vid hans död. Innan dess hade Oscar Trapp startat en egen stenkolsfirma. Oscar Trapp gifte sig andra gången med Gisela Henckel, som var dotter till Carl Joachim Henckel. Man såg alltså till att behålla den lönsamma färgeri och garverirörelsen inom familjen. 

Välkommen till Fredriksdal under säsongen 2014. Du får lära dig mycket om färg på kläder, färgeri, växtfärgning och växtfärger.

Texten är skriven av Cecilia Wingård, projektledare på Fredriksdal.

I bildspelet ovan ser du: 1. Uppslag ur färgbok av Johan Magnus Borg. 2. Meddelande om lokalförändring av Borgs färgeri. 3. Lokalisering av familjen Borgs gaveri på Södra storgatan i Helsingborg. 4. Sida hur Johan Magnus Borgs färgbok. 5. Sida ur Johan Magnus Borgs färgbok.