Frågestund med Martin Schibli inför Nordisk Salong 2021

I början av december öppnar Nordisk Salong 2021 på Dunkers kulturhus. Utställningen kommer att visa konstverk från Danmark, Finland, Norge, Island och Sverige och består endast av konst som har gått igenom en diger antagningsprocess. Vi fick en liten frågestund med utställningsproducenten Martin Schibli, som delade med sig av sina tankar inför vinterns utställning i Helsingborg.

Börja gärna med att berätta lite om dig själv och din yrkesroll för dem som inte känner till dig sedan tidigare.
Sedan november 2020 är jag utställningsproducent för Dunkers kulturhus. I stort handlar det om att initiera, planera och genomföra utställningar från ax till limpa.
Jag har i och för sig arbetat med konst i stort sätt hela min karriär, även om jag på senare år också börjat göra utställningar med historiska ämnen och marint tema. Jag har en bred bakgrund i konstvärlden med skiftande arbeten, och även fått möjligheten att göra utställningar i många andra länder med skiftande styrelsesätt och syn på kultur. Det har varit lärorikt.

Som utställningsproducent på Dunkers kulturhus kan man tänka sig att du har ett stort ansvar för Nordisk Salong 2021. Vilken ser du som den största utmaningen med årets upplaga av Nordisk Salong?
Det finns alltid olika utmaningar. Första utmaningen är att övertyga konstnärer att faktiskt söka med en väl genomarbetad framställning. Det är ingen garanti längre att konstnärer söker på denna typ av utställningar. Vi måste övertyga om att utställningen är något man vill verkligen vara med på.
Sedan finns det roliga utmaningar att planera hängningen. Det som är så spännande att vi ännu inte vad juryn tar in.

Vad ser du mest fram emot gällande årets utställning? 
Jag tror allmänt att vi har chans att skapa den bästa Nordiska Salong-utställningen hittills, eftersom pandemin skapat intresse för denna typen av utställningar. Även mycket etablerade konstnärer har börjat söka till denna typ av utställningar. Det kan ge juryn en större bredd att välja ifrån. Utifrån ett helt personligt perspektiv ser jag alltid fram emot själva installationsarbetet med utställningen, då ser man verken, testar möten mellan konstnärer och verk, håller i verken. Man lär känna konstverken …

Hur viktig är Nordisk Salong som utställningsplattform för de deltagande nordiska konstnärerna?
För en stor grupp konstnärer som inte har representerats av ett galleri kan denna form av utställning i slutändan spela stor roll för att hitta en ny publik och komma ut med sin produktion. Dessutom det faktum att man visas i ett stort, genomarbetat och förhållandevis påkostat sammanhang med nordiska grannar ger perspektiv på ens egen produktion.

Är det här första gången som du arbetar med Nordisk Salong? 
JA! Och det ska bli jättekul.

Kommer årets upplaga av Nordisk Salong att utmärka sig på något sätt från de två tidigare utställningarna från 2014 och 2017?
Det vet vi inte ännu, men om man tittar på andra salonger har intresset ökat under pandemin för denna sorts utställningar, vilket i slutändan höjt helhetskvalitén på utställningen.

Vilka eventuella likheter och skillnader ser du på konsten från de nordiska länderna? Finns det en tydlig röd linje? 
Till viss del finns likheter som förmodligen bygger på att vi delat samma europeiska kulturhistoria under lång tid, flertal länder är förenade så till vida att vi ingick i en idé om nord Europa, och tillhörde löst ett lutheranskt tysk kulturhemisfär under 1800-talet då dagens konst växte fram.
Men det finns påtagliga skillnader. Finland premierar kvalitet i högre grad än Sverige. Konsten har högre status, vilket kan bero på att konstnärerna spelade en stor roll att formatera idén om Finland som identitet och land. Många svenskar har svårt för en del av den danska konsten, som är mer kontinental än den svenska. MEN … det finns också tydliga skillnader i konstsyn mellan Sydsverige och Stockholms konstliv.
Detta är ett stort ämne och ger pandemin med sig kommer vi ha programpunkter kring dessa, enligt mig, högst intressanta frågor.

Nordisk Salong är främst en utställning som riktar sig till konstnärer verksamma i de nordiska länderna. Hur stort är det internationella intresset för konstnärer och konst från Norden utifrån ett besökarperspektiv? 
Ja, alltså intresset är generellt stort för en konst vilket det finns en relation till, som till exempel det regionala. Strikt är en internationell publik väldigt intresserade av det som är regionalt, alltså en konst förankrad till ett sammanhang. Men, samtidigt är det stora skillnader mellan de nordiska länderna i form av konstsyn.

Hur ser du på framtiden för Nordisk Salong? 
Jag ser en potentiell framtid för den kommande salongen. Men förbi den finns det lite tendenser och krafter som drar åt skiftande håll i synen på konst. Några till fördel för salongen, till exempel att mängden privata gallerier blir färre, gör att fler söker sig till salongen.

Utifrån ett personligt perspektiv, hur mycket tror du att pandemin har påverkat och färgat den konstnärliga processen?   
Vi kommer säkert att få ett paradigmskifte. Det var på gång redan före pandemin, men pandemin bidrar till förändringen. Vi kommer säkert beskriva en del saker som så hopplöst pre-covid-19-tänk. Men, ur ett strikt konstnärlig perspektiv, är det klart att isolationen också för många bidragit till ett annat synsätt på världen och hur den kan gestalta sig.