Gå på tur är också kultur

Det där med att ta sig fram till fots är en kär sysselsättning. Att gå på tur är en norsk nationalsport som de envist hävdar att vi inte alls begriper. En australiensisk walkabout är ännu längre från den svenska begreppsvärlden. 

Men vi svenskar gillar också våra promenader. När jag levde ute på landet och ofta besökte Häckeberga Wärdshus fick jag lära mig allt om grötlunken. Jag minns också evighetslånga marscher under mina sex år i kungens tjänst, och mina nuvarande kolleger i staden kan inte nog berömma nya Kullaleden. I modern tid har jag promenerat varenda stig i och omkring Ramlösa brunnspark. Mer om det i en annan text. 

Att färdas till fots är en alldeles speciell känsla. Ensam, tillsammans med kärleken eller i klunga. Snabbt och intensivt eller långsamt och eftertänksamt. Något händer med själen när vi reser till fots. Oavsett om det är den långa meditativa rundan i Pålsjö skog eller det förnöjsamma strossandet i Jordbodalen så bjuder den här stan på alla varianter. Det är en del av det som görs Helsingborg till världens bästa plats att bo på. 

Men min favorit, alla kategorier, ligger mellan havet och våningen vi flyttade till för en månad sedan. Strandpromenaden, Norra hamnen och Gröningen är magiska. Jag kan sitta på balkongen i timmar och titta på flanörerna, motionärerna, hundrastarna. Mot en fond av Helsingborg i söder, Danmark i väster och öppet hav norrut är det ett ständigt pågående skådespel. Ibland går jag till och med ut och går själv…

Ännu mer magiskt har det blivit sedan strandpromenaden blev regnbågspromenaden. Nu är det inte bara ett fantastiskt gångstråk utan också ett ställningstagande. För mångfald, för allas lika värde. För den resa som min stad vill göra. För den utveckling som vi arbetar för varje dag. Helsingborg ska bli staden där alla kan känna sig hemma. Och där det finns en promenad för alla. 

 

Tidigare poster från den här kulturtanten…

2014-12-01 – Tura är också kultur 

Bild: CC BY Joakim Jardenberg