Hur jag började med Breaking

Jag tänkte skriva lite om mitt största intresse breaking aka bboying aka breakdans.

Jag tänkte dela upp texten i tre delar (Jag kommer inte djupdyka i dess historia). 1. Vad breaking är. 2. Hur jag började 3. Hur du kan börja i Helsingborg.

1. Breaking är för att citera Alex Cetina ”En dans med akrobatiska inslag”. Det är den där dansen när man till beatet gör häftiga rörelser såsom headspin, backspin och windmill, bara för att nämna något. Dansen föddes i slutet av 70 talet i USA och man kan säga att fram till dess att internet och youtbe kom på plats så gick utövandet i perioder. Första boomen var på 80 talet. Därefter kom det igen i slutet av 90 talet början på 2000 när musikvideos som ”Run DMC- Its like that” och ”Boomfunk MCs- Freestyler”. Nuförtiden så kan egentligen vem som helst bli duktig bara genom att kolla ”How To Videos” på youtube. Så var det inte riktigt när jag började 2001.  Tack vare internet så har nu dansen en stadig tillförsel med nya dansare och jag tror inte dansen på samma sätt kommer ”dö ut” som var fallet innan. Det finns, tro det eller ej, en stark scen i Skandinavien.

2. Första gången jag såg breaking var när jag och några barndomskompisar tittade på MTV och såg just Run DMC och Boomfunk MCs videos. På den tiden fick man vara på tårna med ett kassetband och spela in från tvn för att kunna få återuppleva. Sen var det ju flera andra som ville ha en kopia och då fick man spela över klippet till ett nytt VHS band. Rätt så ofta när det kom till de här breakingfilmerna som vi satt och tittade på så var det en kopia från en kopia. Vilket innebar att man knappt kunde urskilja något förutom att personen som dansade antingen stog upp vanligt eller stog på huvudet. I samma veva flyttade det en yngre kille som hette Edmund till vår by (Hökerum) på 650 invånare från metropolen Gråbo. Han kunde lite breaking och med det han kunde och klippen vi hade började vi träna.  Först i skyddsrummet på Hökerums skola som fungerade som pingisrum på rasterna. Därefter fick vi nycklar till den lokala samlingslokalen som fungerade som idéel fritidgård på fredagarna. Ryktet gick att det fanns fler breakare i Borås. Med våra familjers stöttning fick vi skjuts till fritidsgårdarna i Borås. Tillslut fick vi kontakt med några killar från Hässleholmen i Borås som kom ut och gjorde show på vår fritidsgård. Jag var fast. Våra familjer tog reda på vem som hade lärt dem här killarna och ordnade ett schema där de hämtade den här killen efter han slutat skolan så han kunde lära oss en gång i veckan. Andreas Lindblom aka N-D hette han och han ska tillskrivas en stor del till att jag har blivit den dansare jag blivit samt att Borås ens har en breakingscen. Efter ett tag var det dags att starta ”Crew”. Vi alla som tränade startade ett crew och gjorde shower på lokala marknader. Efter några månader så blev det ”beef” inom crewet och jag startade ett nytt crew tillsammans med Robin, Erik och Jocke. Vi 4 började träna ännu hårdare och började ta bussen till Borås för att träna med N-D flera gånger i veckan. Efter ett tag var det bara jag och Robin och vi började ta bussen ännu längre hela vägen till Göteborg och började träna med N-Ds grupp Style Warriors Crew som hade vunnit SM 2002. Sedan 2004 var det dags för SM och jag och Robin fick förfågan att köra med Style Warriors. Lyckan var obeskrivlig. Det här hade jag ju tränat hela mitt liv för (3 år nu i efterhand) För det är egentligen det Crew handlar om. Det är inget fotbollsteam som du blir värvad till utan det är en extra familj som du reser med, tränar och hänger med. Det var väl här skon klämde för mig. Jag var yngst i gruppen. De andra i Style Warriors hade redan vunnit SM men jag hade ju inte gjort ett avtryck ännu. Vi kom 2a i SM 2004. Vi hade helt enkelt lite olika prioriteringar. De andra i gruppen (förutom Robin) var alla 4-5 år äldre en mig. Så efter ett tag så valde jag att hoppa av och det var då jag träffade Mahan. Mahan var ett år äldre en mig. Från Göteborg och hade precis startat en ny grupp tillsammans med Ernesto. Octagon Crew som startades för just SM 2004. Jag började träna med dem och valde att gå med i deras crew 2005. Från 2005-2008 så tog jag bussen efter gymnasiet till Göteborg varannan dag. Enkel resa på 2h. Så jag var dedikerad. Det är inte lätt att bo 2 kommuner bort från träningen. För att ha råd så jobbade jag extra på ett hotell de andra vardagarna då jag inte tränade. 2006 så ställde vi upp i uttagningen till ”Battle of the Year” som är en av de största breaking tävlingarna i världen. En grupp skulle väljas ut att representera Skandinavien. Vi vann. Därefter rullade det på. Vi blev ett namn och räkna med och vi fick träna ännu hårdare. Vi började resa längre och vann tävlingar utanför Skandinavien. Vi vann uttagningen till ”Battle of the year” 3 gånger. 2006, 2008 och 2009. Sen infann det sig en mättnad hos mig. Jag hade börjat bli trött på mina grejer när man tävlar hela tiden så hinner man inte träna in något nytt. Kändes som jag gjorde samma skit hela tiden. Jag behövde förändring. Så jag flyttade till Malmö och fokuserade mer på skolan en dansen. Nuförtiden så tränar vi fortfarande hårt men är rätt selektiva med vilka tävlingar vi kör på. Glädjen är i fokus. De jams/tävlingar där vi kan åka flera från gruppen de är roligast. Personligen så känner jag väl att träningen är nästan roligare en själva jamet. För även om det finns en bra scen i Sverige så känner man varenda kotte. Men vi får se vad som händer 2015.

3. I Helsingborg är dansscenen inte lika stor som i de större städerna men det finns ett tiotal dansare. Vi tränar 3 gånger i veckan tillsammans. Om man vill börja så finns det kurser både på Passion Dance Studio för äldre och för yngre en 19 år gamla finns det breakingkurser på Kulturskolan på Dunkers.

För mer information om hur du kan börja så besök www.facebook.com/feetdans eller http://www.dunkerskulturhus.se/kulturskolan/

Det är svårt att skriva en sådan här text kort. När den här dansen har format mig mer en jag kan beskriva. Jag har fått vänner för livet och har en stark krets av vänner över hela Sverige.