Intervju med skådespelaren Tobias Borvin
Från drömmar om glamourrock i tonåren till utbildad skådespelare och nya musikdrömmar på äldre dar. Vi fick en liten pratstund med Tobias Borvin, känd både från Helsingborgs stadsteater och från tv-serien Den inre cirkeln.
Klassiska fråga, men vem är egentligen Tobias Borvin?
Jag heter Tobias och arbetar som skådespelare. Tillhör den fasta ensemblen på Helsingborgs stadsteater. Min största hobby är musik och har nog alltid varit. Jag spelat gitarr och sjunger i ett band som heter Suspekt. Jag är även förälder till två underbara killar som är 13 och 10 år. Jack och Charlie heter de. Jag har även lyckan att vara gift med Anna, som jag träffade förra seklet för cirka 21 år sedan. Jag är också mycket förtjust i portionsnus och att springa i Pålsjöskog.
Nu måste du berätta mer om det där bandet.
Bandet heter som sagt Suspekt och vi har släppt två album och har precis avslutat vårt nästa album, Korpstaden. Tanken är att vi ska släppa det någon gång under våren.
Då måste vi förstås fråga om du drar nytta av dina skådespelartalanger på scenen som musiker?
Ja, det tror jag att jag gör. Skådespeleri handlar väldigt mycket om tajming och rytm. Det har jag haft jättemycket glädje av i min bakgrund som musiker.
Den här rackaren till pandemi har satt stopp för mycket. Hur har den påverkat ditt jobb och din syn på ditt yrke?
Pandemin har sannerligen påverkat mitt jobb. Vi var mitt uppe i en dundersuccé med musikalen Äppelkriget. Vi hade spelat elva fullsatta föreställningar och väl 14-15 fulla föreställningar kvar att se fram emot. Helt plötsligt sa det PANG, vi fick lägga ned allt. Det var otroligt sorligt. Vi brainstormade då på jobbet och försökte komma på andra uppgifter att göra. Jag valde då att ta tag i att digitalisera gamla inspelade föreställningar på teatern. Det låg drivor med VHS- och DV-band i ett ganska stökigt förråd. De hade liksom glömts bort. Ärligt talat hade jag funderat ganska länge på att göra något åt det där eländet, och helt plötsligt kom tiden till mig. Jag satt mer eller mindre mer det hela våren…jag är inte färdig än. Tanken är att jag ska fortsätta med det även den här våren. Med tiden ska vi bygga upp ett digitalt arkiv med alla gamla uppsättningar. Det kommer att bli ett sorts kulturarv.
Efter sommaren 2020 repade och spelade vi pjäsen Evigt Ung. Vi lyckades nästan spela hela perioden. Endast 50 personer i publiken i en salong för 590. Det fungerade faktiskt förvånansvärt bra. Alla i rummet kände kanske något sorts privilegium att få uppleva kultur, omständigheterna till trots. När gränsen sänktes till åtta besökare var det dock kört och allt lades ner igen. Jag åkte till Stockholm och började repetera en pjäs som heter Innan jorden blev rund. Tanken var att vi skulle åka på turné i hela landet och sedan avsluta med en spelperiod i Helsingborg. Men så blev det inte. Vi kommer att repetera klart uppsättningen och sedan filma den professionellt för att man ska kunna se den på Teaterns och Riksteaterns playfunktioner. Förhoppningsvis får den nytt liv om något år och får möta en publik på riktigt.
Att repetera och samtidigt inte veta om det kommer att bli premiär eller om den kommer spelas är verkligen en annorlunda upplevelse. Vi är oftast inriktade på resultat. Pandemin har nog fått mig att njuta mer av stunden. För jag har verkligen haft kul på jobbet. Jag har också lärt mig att tackla tuffa besked. Det är nyttigt att förstå att allt kan förändras när som helst. Men det är nog inget unikt för teatern, det är många som känner på det sättet.
Hur ung var du när du upptäckte din kreativa ådra?
Jag såg bandet KISS på TV när jag var 13 år och efter det fann det ingen återvändo. Jag började spela gitarr och bestämde mig för att bli musiker. Sen blev jag inte det, men utan musikintresset hade jag aldrig hittat till teatern.
Vad skulle du vilja säga till dem som inte vågar satsa på ett kreativt yrke på grund av osäkerheten att misslyckas?
Att jag förstår dem. Det är ett tufft jobb, nu pratar jag i första hand om yrket som skådespelare. Men samtidigt tänker jag att om man verkligen brinner för något, ja, då struntar man i om det är svårt att lyckas. Om hjärtat finns med kär man bara på. Kreativiteten går liksom inte att stoppa med siffror och statistik. Med andra ord, brinner du så KÖR!
Vi leker med tanken att du pratar med Lisa, 14 år. Hon vill satsa på yrket som skådespelare, men hennes föräldrar tycker inte att det är en bra idé. Vad skulle du vilja hälsa till Lisa?
Jag tycker att Lisa ska fråga sina föräldrar om de tycker om att se på tv-serier, filmer eller teaterföreställningar. Om de svarar ja, vilket de förmodligen kommer att göra, kan hon fråga om vad som skulle ha hänt om skådespelarnas föräldrar hade sagt att det var en dålig idé..
Om du fick möjligheten att skriva ditt eget film- eller teatermanus, spela huvudrollen och dessutom obegränsat med pengar. Vad skulle handlingen fokuserat på och vart skulle den utspela sig?
Jag har ganska nyligen spelat en föreställning som jag skrivit själv, Känn dig lite Happy. Den handlar om en crooner/smörsångare som hette Gunnar Wiklund. Han var jättestor på 60- och 70-talet men glömdes liksom bort. De flesta har hört någon av hans låtar, men de vet kanske inte vem han var. Stundtals hade han ett ganska tufft liv bakom fasaden. Jag skulle gärna spelat honom i en film.
Vad var det som inspirerade dig att bli skådespelare?
Jag sökte egentligen en sångutbildning på en folkhögskola i Stockholm, som hade inriktning sång och teater. Min ambition var att bli en bättre sångare. Vår lärare tog oss med på massor av teaterföreställningar och jag blev lite knockad faktiskt. Jag hade nästan aldrig sett en pjäs innan och tror nästan att jag bestämde mig där och då. Jag skulle inte bli musiker, min framtid ropade skådespelare. Efter att jag kom in på Scenskolan i Göteborg fördjupades allt det där. Det var dock inte bara ett romantiskt skimmer, det krävdes ganska hårt arbete också.
Drömmar har många. Men för många slutar det tyvärr där. Vad skulle du vilja säga till dem som är på väg att ge upp sina drömmar för att vägen framåt känns jobbig?
Att livet är långt. Drömmar kommer och går. Men som jag nämnde tidigare, om man verkligen brinner för något går det inte att stoppa. Sen är allas drömmar olika. Jag är superstolt över at kunna arbeta med kultur och samtidigt kunna vara en närvarande förälder. En annan skådespelare skulle tycka att det var dötråkigt att jobba på samma teater år ut och in. En annan vill bara syssla med film och en tredje vill starta en frigrupp och spela supersmal teater. Om det är meningsfullt är det en dröm för mig.
Många använder i dag sociala medier för att sprida sin kreativitet. Är det bra eller riskerar man att drunkna i det stora utbudet som råder i dag?
Bruset är enormt i dag. Så känner jag med min musik. Det är i stort sett omöjligt att nå igenom till den stora massan. Jag har liksom accepterat det och gör mest musik för att det är så jäkla kul. Om någon eller flera vill lyssna känns det mest som en bonus. Men om jag ska vara ärlig kände jag inte på det sättet när jag var tonåring. Då ville jag verkligen slå igenom. Hade det funnits sociala medier då hade jag säkerligen använt det för att försöka nå ut.
Vad gör du när inspirationen tryter (om den någonsin gör det)? Hur håller du lågan brinnande år efter år?
När det kommer till att skriva musik och inspirationen tryter är det bara att ta en paus. Där kan jag inte tvinga fram något. När det gäller skådespeleri är det helt annorlunda. Där har jag en utbildning att falla tillbaka på. Hitta nyckar i pjäsen och forska varför det i stunden känns motigt. Man hittar nästan alltid tillbaka på rätt spår igen. Sedan är allt inte lika kul, vissa gånger får man slita och andra känns det som om att det går av sig självt.
Vi måste bara fråga, nyfikna som vi är. Har Tobias Borvin ett kulturkort?
Ja, det har jag och det skulle jag aldrig vilja vara utan.
Vi hörde ett litet rykte att du inom kort kommer att vara en av gästerna i Spektras Inspirationstorsdag på Instagram. Stämmer det?
Det stämmer. Jag kan inte riktigt säga när jag ska vara med, för det är fortfarande lite hemligt. Men det är något jag verkligen ser fram emot, att kunna berätta lite mer om yrket som skådespelare för Spektras följare. Allt jag kan säga är att ni får hålla koll på spektra_dkh på Instagram, de lär informera om vilken torsdag det handlar om. Men jag kan väl säga så mycket som att det är inom det snaraste…
Slutligen. Vad önskar Tobias Borvin mest av allt just nu?
Jag önskar nog det som de flesta önskar, att vaccinet ska slå ut Covid-19 och att vi kan börja leva normalt igen. The show must go on.