Julkalendern på TV – för både små och stora

När dagarna blir kortare, mörkret mer påträngande och stämningen lite sådär tryckt finns det en grej jag årligen glatt återkommer till för att lysa upp min tillvaro: Sveriges Televisions julkalendrar.

Jag är fyrtiotre år gammal och mitt första egna minne av en julkalender är Stjärnhuset från 1981 med Johannes Brost och Sif Ruud. Jag minns känslan av att det gick ett nytt program varje dag fram till och med julafton, jag minns kalendern det året där man klistrade in bilder på stjärnbilder. Och jag minns hur magiskt allting kändes.

Sedan gick åren, kalendrar kom och gick och för den som inte spelade in dem på videoband var det i efterhand i princip omöjligt att återuppleva gamla minnen. Det var bara att hoppas att även just årets kalender skulle bli bra. Jag hade länge ett mycket ljust minne av en kalender som hette Julpussar & Stjärnsmällar. Den gick 1986 och jag mindes den länge som oerhört spännande. När det sedan på nittiotalet plötsligt skapades en marknad för dessa gamla tv-alster på köpfilm och denna till slut släpptes på dvd köpte jag den direkt och tittade, och blev i detta fall grundligt besviken. Den hade efter trettio år ingenting kvar av den magi jag omedvetet målat upp i mitt huvud. Men den är lyckligtvis ovanlig på det sättet, för de flesta kalendrar jag såg när jag växte upp är vansinnigt roliga även idag. Bästa är tvivelsutan Julstrul med Staffan & Bengt som gick 1984, en vacker och stillsam återblick till ett Sverige på åttiotalet när Posten och Butiken låg i samma lilla byggnad i byn långt upp i Norrland. Staffan & Bengt försöker sköta den efter bästa förmåga men hamnar i knasiga situationer hela tiden. Och Bert-Åke Varg sjunger opera i ”Till Fjälls”. Det är en sann högtidsstund att se varje år.

Jag har aldrig släppt taget om barnet i mig utan följer fortfarande slaviskt årets julkalender. Jag tappade dem under några år i tonåren när det var viktigt att vara tuff, men jag kröp tillbaka efter några år eftersom jag trots allt älskar fenomenet. Därför fick jag också uppleva två av de allra bästa på första parkett: Mysteriet på Greveholm från 1996 och LasseMajas Detektivbyrå från 2006. Greveholm är idag ansedd som en av de allra bästa kalendrarna någonsin, och det med all rätt. Det är en spännande komedi sprängfylld med julkänsla, tomtar, skelett och underbara oneliners. Jag citerar den nästan dagligen än idag.

LasseMajas Detektivbyrå är en julvarm och mysig filmatisering av de roliga barnböckerna, med massor av bra skådespelare och en rolig miljö som jag älskar att vistas i. Jag ser den faktiskt flera gånger om året, inte bara till jul. Det är värt det, även i maj eller augusti kan man ibland behöva lite julstämning.

Det finns naturligtvis massor av andra roliga julkalendrar. Jag tittar själv årligen igenom Kurt Olssons julkalender, Sunes Jul, Tusen År Till Julafton och flertalet andra. Och det har precis släppts en bok om allihop som heter ”Julkalendern genom tiderna”. Jag har den på min önskelista, för om det är något jag skulle vilja få i julklapp så är det en bok om detta magiska julfenomen som jag älskar så mycket.

Jag får bara hoppas att tomten läser denna artikel.

Artikel av: Alex Bergdahl, Helsingborgs bibliotek