Spelande fåglar populärt att fotografera

HW
Henrik Wilhelmsson

Att brushanen spelar är kanske inte lika känt som orrens och tjäderns spel. Brushanen lever vid kärr och på sumpiga ängar vid havet.  Eftersom landskapet har förändrats har arten minskat i södra Sverige och få spelplatser återstår idag.

Olika hanar har olika praktdräkter. Mest växlar halskragen i sin glänsande färg, från blåsvart till röd, gul eller vit, ren, fläckig eller bandad av vågiga tvärstreck. I de flesta fall växlar ryggens färg i överensstämmelse med halskragens. Färgerna på bröstet och buken är inte alls lika varierande.  I Helsingborgs museers samling finns sju brushanar från Stehag.

Att fotografera fåglar är en utmaning. Paul Rosenius stod för naturfotots födelse genom att i maj 1905 publicera bilder som föreställer orörligt tryckande tärn- och vadarungar på fågelön Måkläppen utanför Falsterbo.

Bengt Berg är fortfarande vår internationellt mest kände naturfotograf, ett rykte han grundlade redan på 1910-talet med rader av rikt fotoillustrerade böcker. I detta sammanhang finns också Mårten Sjöbeck som i sin forskning om kulturlandskapets framväxt och förändring också fotograferade naturen i början på 1900-talet.  På 1950- och 60-talen slog naturfotografering igenom på allvar. Efter andra världskriget ökade intresset för naturen markant.

Efter att tidigare ha gått omkring med kikare, lupp och håv eller spade och portör kände en del naturintresserade ett behov av att utveckla sin hobby ytterligare och grep efter nya verktyg.

Foto av brushanar som finns att se i sommarens utställning ”Tingen i samlandets spår”, i Kulturmagasinet, på Fredriksdal: Anna Bank

Foto av landskap: Mårten Sjöbeck

Foto av bälgkamera: Kjell Engblad