Tura är också kultur

Om jag vore från Göteborg skulle jag förmodligen inte kunna undvika att ordvitsa om ”kultura”, men nu är jag ju en inflyttad malmöpåg, så den biten avstår jag. Jag nöjer mig med att konstatera att turandet är en helt unik helsingborgsföreteelse. 

Turan har förtjänat sin plats både på helsingborg.se och helsingborg.com. Den är ett återkommande tema i Helsingborgs dagblad, liksom i olika turisterbjudanden. Och där slår man också fast att turan är kultur.  

”Att tura går till som så – i fall någon missat att utöva denna kulturform – att man går på färjan utan bil, och sedan stiger man inte av båten när den anlägger vid den andra hamnen, utan man fortsätter med båten tillbaka. Sedan kan man åka fram och tillbaka flera gånger, och så stiger man av när man är nöjd. Under tiden kan man äta gott i restaurangen, sitta och fika eller bara titta ut över horisonten. Vanligast är väl att man äter och dricker något gott. Räkmacka med öl är nog den mest klassiska rätten.”

För egen del fascineras jag oändligt av turan och människorna där. Det är jag inte ensam om. Nyligen modererade jag ett möte där underhållningen bestod i en föreställning av den danske skådespelaren Kristian Halken. Tillsammans med skådespelare från Helsingborgs stadsteater gestaltade de under 20 minuter allt det som är så typiskt för turan. När jag tackade dem efteråt kunde jag bara konstatera att den fångade glädjen och sorgen, så som i livet, så ock på en färja mellan Helsingborg och Helsingør. Tyvärr hävdades att uruppförandet också var den sista föreställningen. Tänk om. Jag vill se den igen, Kristian. 

Jag kan också fastna för de mer praktiska aspekterna av turandet. Utan att på något sätt göra alkoholreklam – det ÄR fascinerande att vi i Helsingborg har möjlighet att ”gå på systembolaget” när som helst på dygnet, sju dagar i veckan. Andra hittar säkert andra saker att förundas över. Turandet är kultur i sin bredaste och folkligaste form. 

Däremot återstår en viktig fråga. I vårt stadslexikon påstås att en tura är en tura, oavsett hur många gånger man åker fram och tillbaka. På andra håll pratar man om enkeltura, dubbeltura och trippeltura. Min kollega – ett riktigt turaproffs – hävdar bestämt att en tura är det bara om man åker minst tre rundor. Jag känner att det här behöver redas ut. Det kan vi väl göra i kommentarerna här? 

Uppdatering: och via Görans kommentar nedan påmindes jag om den här gamla klassikern;)

 

Bild: CC BY Joakim Jardenberg