Även små vattenhål kan släcka törst
Jag har några vänner, vi kan kalla dem Orlando den dansante, Kaptenen och Smulan, vilka jag brukar träffa hyfsat regelbundet och genomföra vad vi kallar gubbarundan. För den oinvigde och utomstående betraktaren så skulle nog denna formen av umgänge närmast likna det som beskrivs i Nationalteaterns låt ”Sent en lördag kväll”, och för oss som umgås så är det ungefär samma. Gubbarundan har egentligen inga regler förutom att en viss förflyttning måste äga rum, utöver det så tenderar det att bli viss inblandning av ädla drycker när fyra män i 35-årsåldern är barnlediga samtidigt. Jag har sedan gammalt hyst en fäbless för kvarterskrogar, obskyra småkrogar och pizzerior med rättigheter, för i mina ögon så är en pizzeria med rättigheter en pizzeria med möjligheter. Ty dessa inrättningar, vilka kan liknas vid en slags ryggrad i sitt samhälle, område eller kvarter, är en slags samlingsplats för människor som inte kan tyckas höra hemma någon annan stans än just på den krogen. Här kan man hamna i samtal med människor som verkligen upplevt ett och annat och då långt ifrån bara av livets goda. På dessa platser har jag upplevt improviserad estradpoesi framförd på ett bord av en tämligen överförfriskad man, hört den bästa tolkningen av The Beatles låt ”Here comes the sun” som en människa av kött ock blod kan uppbringa samt haft några av de bästa, samt haft de mest givande och intressantaste samtalen i mitt liv. Är man däremot typen som vill höra någon yngling bördig från Laröd berätta, på felfri stockholmska, om Breitlingklockor och aktieportföljer bör man ej göra sig besvär. Gubbarundan stiftades från allra första början av Orlando den dansante och Smulan, i syfte att dokumentera konserter och evenemang på Elværket i Helsingør. Något som sedermera renderade i fotoutställningen ”Punk drunk beauty” av Kristoffer Granath, ett namn som dolts bakom alias tills precis nyss. Efter ett par rundor på på tu man hand så bjöds först jag och sedermera även Kaptenen med på rundorna, som på den tiden var mer eller minde huggna i sten, med bestämd båt, bestämda krogar och bestämd ”fyllemat” på hemvägen. Men allt eftersom tiden flöt och diskussionerna nuddade allt djupare ämnen, vilket omfattar i princip allt utom idrott, så upptäcktes en gemensam nämnare, utöver begynnande medelålder, vacklande fysik och föräldraskapet då, nämligen förkärleken till kvarterskrogarna och de små vattenhålen, och plötsligt låg världen för våra fötter… Ses vi där?
