Brahms blev en av Aristo Shams viktigaste lärare

När Aristo Sham gästar Helsingborg pianofestival väntar ett program med verk av Bach, Chopin, Schumann och de tre pianosonaterna av Brahms. För den prisbelönte pianisten handlar musiken om långt mer än toner och teknik. Den handlar om känslor, berättelser och om att uttrycka det som ord inte räcker till för.

Finns det något som bara ett piano kan uttrycka?

– Jag tror att pianister dras till instrumentet för dess otroliga möjligheter. Vi kan skapa ett enormt spektrum av klangfärger och spela flera stämmor samtidigt. Det ger oss en unik frihet att forma ett helt musikaliskt landskap. Jag tror också att ett riktigt vackert pianoljud bär på något universellt som påminner oss om att musiken har sitt ursprung i det mänskliga språket och i livet självt.

Vad tror du överraskar någon som går på en pianokonsert för första gången?

– Jag hoppas att publiken kommer med ett öppet hjärta och ett öppet sinne. Många blir nog överraskade över hur lätt det är att känna igen sig i musiken, även utan några förkunskaper. Mänskliga känslor är universella och instrumentalmusik finns till för att uttrycka allt det vi inte kan uttrycka med ord.

Finns det något stycke i programmet som betyder lite extra för dig?

– Det är omöjligt att välja en favorit bland Brahms tre pianosonater. Tillsammans ger de en unik inblick i hans tidiga skapande och rymmer ett helt känslomässigt universum. Brahms har dessutom en särskild plats i mitt hjärta. Jag började studera alla hans pianoverk under pandemin och genom hans verk har jag lärt mig så mycket om musik, pianospel och livet. Jag brukar säga att han blev en av mina viktigaste lärare. Därför känns det alltid som ett privilegium att få spela hans musik.

Vad tänker du precis innan du lägger händerna på tangenterna?

– De första ögonblicken är alltid de mest utmanande. Jag går alltid igenom inledningen i tankarna och försöker förflytta mig in i musikens stämning, karaktär och berättelse innan den första tonen ljuder.

Finns det något särskilt ögonblick under en konsert dom du alltid ser fram emot?

– Ja. När jag når ett tillstånd av fullständig inlevelse. Då känns det som om musiken bara flödar genom mig och det inte längre finns några gränser mellan min fantasi och ljudet som fyller rummet.

Om publiken bara skulle minnas ett enda stycke från konserten, vad hoppas du att de tar med sig?

– Jag hoppas att det blir Brahms tredje pianosonat. I slutet av verket hör jag ett budskap om universell kärlek som påminner om Beethovens Ode till glädjen. Den känslan av storhet och godhet i världen är det jag älskar mest i musiken och det jag allra helst vill dela med publiken.

Om Bach, Brahms, Chopin och Schumann hade delat scen, vem hade spelat första tonen och vem hade vägrat sluta?

– Bach och Brahms var planerarna. De hade nog varit försiktiga med att kasta sig in i en improvisation. Schumann hade sannolikt börjat först, med sin impulsiva natur, medan Chopin förmodligen hade varit den som hade svårast att sluta spela.

Vill du se och höra mer av Aristo Sham inleder han Helsingborg pianofestival onsdag 19 augusti. Biljetter köper du på Dunkers kulturhus eller via ticketmaster.se. Med Kulturkortet har du rabatt på biljettpriset.

Foto: Fay Fox