Cirkusdjur är också kultur

Den klassiska bilden av cirkusen handlar mycket om djuren. Ofta stora och exotiska. Lejon, tigrar, kameler, elefanter. Och det gillar jag inte. Alls. Utöver det allmänt sorgliga i att raser som inte har naturlig kontakt med människan utnyttjas av oss så är det inte ovanligt att man slarvar med att följa reglerna. Men samtidigt – det är ju en del av cirkusen och cirkusen är en del av vår kultur. 

Men i motsats till andra sammanhang där det bara finns två lägen, av eller på, för eller mot, allt eller inget – som tex med tjurfäktningen i Spanien, tuppfäktningen i Puerto Rico eller hundhetsningen i Afghanistan och Pakistan – så kan man när det gäller cirkusdjuren hitta en mellanväg. 

Vår egen cirkusdirektör, unge herr Albin Ganovic skriver

”Jag har tagit det etiska och moraliska beslutet att ha djur med i vår föreställning, efter min erfarenhet med välmående cirkusdjur från tre års ålder på mitt första cirkusbesök. För mig är magin samverkan mellan människa och djur, som i dagens tekniska samhälle pratar helt olika språk. Trots det verkar de tillsammans i manegen, med förståelse och kommunikation över gränserna. De är fantastiskt!”

Det han gör är att öppna manegen för domesticerade djur som getter och hundar, och han gör det med oändligt mycket omsorg och kärlek. Då funkar det, till och med för mig, och jag är stolt som en tupp över att Helsingborg har en alldeles egen julcirkus. Och en alldeles egen cirkusdirektör. 

Tidigare poster från den här kulturtanten…

2014-12-01 – Tura är också kultur2014-12-02 – Gå på tur är också kultur 

Bild: CC BY Sebastian Klaren