Det kittlande i att tjuvkänna andra
Jag och en väninna letar efter en restaurang och stannar upp på gatan för att kolla gps:en. Av en tillfällighet råkar vi ha hamnat utanför ett fönster precis i ögonhöjd. Åhå, vad händer där inne? Mina ögon dras magnetiskt till den puttriga middagstillställningen som dukats upp innanför rutan. Jag för snabbt ner blicken för att försöka koncentrera mig på vägbeskrivningen. Det är ju fult att kika in i främmande fönster. Speciellt när det finns risk för upptäckt, något jag noterar i ögonvrån då middagsvärden irriterat försöker skrämma bort min eventuella blick med sin. Jag lyfter åter blicken ”för att kolla vad gatan heter”. Samtidigt ser jag att vyn är min medan värden fyller på vin i sina gästers glas. Jag tar min chans och snabbscannar miljön kring mysmiddagen. Hur ser de ut, vad äter de, vad hänger på väggarna, hur verkar stämningen? Jag vill veta allt med en blick som är helt oberörd och som egentligen tydligt letar efter en vägnamnsskylt.
Att tjuvlyssna, lurka på Facebook, läsa andras dagböcker, råka känna i andras fickor… Det är så fult att det nästan är tabu. Men om någon berättar då, sticker du moraliskt därifrån med ett ”Jag vill inte veeeta!”?
Den fenomenala filmen Bakom stängda dörrar är en bonanza i skvaller om någon annans verklighet. Det börjar oskyldigt: en tonårig elev får i uppgift att skildra sin helg. Han inleder sin berättelseuppgift med läxläsningen som sker hemma hos Rafa på fredagskvällen. Med stor inlevelse förför eleven läraren med den historia som börjar ta form. Genom den ena uppsatsen efter den andra får läraren lära känna Rafas heta morsa med medelklasskläder, den baskettokige pappan som måste avbryta familjepizzan för att möta kineser på flygplatsen. Och så klart Rafa själv, sin medelmåttige elev som är en helt vanlig kille.
Sporrad av lärarens uppmuntran snurrar berättelsen djupare och djupare in i Rafas familjeliv där fönstertittandet i form av löpande skvaller i uppsatsform obönhörligt gnaskar in och blir en del av familjens allra heligaste privata. Ja. Givetvis slutar alltihop med en ordentlig käftsmäll. Men inte bara på det sätt som man skulle kunna tro. Berättelsen har en så mycket större kraft och förändrar liv.
I slutscenen sitter syndarna på en bänk utanför ett bostadshus. I ett av fönstren sitter en person och äter middag för sig själv. I mitten till vänster sliter ett par passionerat av varandra kläderna. Högre upp till höger syns silhuetten av en kniv precis stunden innan… shit, är det ett mord som begås?
Sensmoral eller ej. Det är fult att smyga, snoka och skvallra, vi fattar. Men vem kan låta bli, om man inte måste bli upptäckt? Skynda att se Bakom stängda dörrar på Röda kvarn, den visas ett fåtal dagar till! Kolla trailern här. Med Kulturkortet har du 20 kronor rabatt på ordinarie pris.
P.s. Kan också rekommendera den finska roadmovien Ingen riktig finne på Röda kvarn, läs HD:s fina recension.
