En sån där gåshudskonsert
Saker blir som bäst när de sker spontant brukar man säga. Lördagskvällens konsert var en sån sak. Mat och vin vid norra hamnen skulle följas av en bio, men så blev det istället konsert med Ebbot och Trummor & Orgel. Jag ska inte linda in det för mycket – det var riktigt jäkla bra!
Jag får lätt gåshud; det kan va en liten melodi som slår an någonting inombords, en replik i en film eller när jag läser något av någon jag inte känner men det skulle kunna vara taget ur mitt huvud. Ja, du vet själv hur det är, då ryser vi.
Det jag skulle komma till är att Ebbot med Trummor & Orgel gav mig många rysiga stunder på en och samma kväll. Det fanns tillfällen då jag bara satt log som ett fån, för jag tyckte det var så bra. Exempelvis när de bestämde sig för att avsluta en redan vacker musikalisk kväll med Beatles Tomorrow never knows. Det var perfekt. Det där röstregistret han har, Ebbot, det går inte av för hackor. Sätt lite psykedeliskt eko på det så blir det drömskt, flytande och ändå glasklart.
Och Trummor & Orgel sen då. Lyssna på dom här, riktigt bra!
Jag har haft en hel del bra musikupplevelser i konsertsalen på Dunkers och jag påminner mig varje gång om att jag borde gå dit oftare. Ljudet är fantastiskt och det kan bli en riktigt bra stämning, som det också blev i lördags när publiken gungade med hela vägen för att till sist ge stående ovationer. Men ibland vill man inte bara gunga med huvud och fötter. Man vill röra hela kroppen, du vet, knycka till med höften, gunga med axlarna, använda magmusklerna lite för att göra musiken till sin egen upplevelse. Man vill stå upp och aplådera ovanför huvudet efter varje låt. Detta var ett sånt tillfälle. Så till en annan gång, kanske det är en idé att skjuta undan lite stolar, ställa dit några ståbord och bjuda in till fler sätt att njuta av musik.
Bra var det i varje fall. Ebbot och Trummor & Orgel har släppt två låtar ihop: Tomorrow will tell och Rest in peace. Båda lugna, men låt dig inte luras. Trummor & Orgel har en hel del up-tempo låtar också.
