Fågelskådning då och nu

Sven Nilsson publicerade den första handboken i Sveriges ornitologi 1824. Den tillägnades, som han skrev, åt ”vetgiriga jägare och unga zoologer”. Sven Nilsson var professor i zoologi vid Lunds universitet och benämns som den svenska ornitologins fader. Det var en annan tid, han skrev bland annat om den i dag så sällsynta kornsparven, en art som då levde i ett odlingslandskap som såg annorlunda ut i jämförelse med dagens. I mitten av 1800-talet fanns därför kornsparven i oräknelig mängd på den skånska slättbygden. I Helsingborgs museers samling finns två kornsparvar från Stehag. I sommarens utställning ”Tingen i samlandets spår” i Kulturmagasinet, på Fredriksdal finns ägg, bo och kornsparv utställt.

Sven Nilsson föddes 1787 och hans naturintresse kombinerades med ett intresse för jakt. Detta var tiden före fältkikare, kameror och kolorerade fälthandböcker.  Ville man examinera en fågel fick den införskaffas. Sven Nilsson använde flintlåsbössa och donor (enkla snaror för fågelfångst).  1858 utges Skandinavisk Fauna av Sven Nilson och betecknas som ett nationalverk.  Carl Möller, vars fågelsamling Helsingborgs museer köpt 1906, var en av dem som försåg Sven Nilsson med skjutna fågelindivider som underlag till beskrivningarna i böckerna.

Fågelskådning blir i vår tid allt populärare och mer avancerad. Fältidentifiering har under senare år drivits så långt att arter och åldersstadier som tidigare knappt gick att skilja ens i handen idag går att känna igen i fält. Idag finns flera handböcker att tillgå.

På Landskrona museum pågår i sommar en utställning om Sven Nilsson, Lärdomsgiganten. Utställningen pågår till 7/8 i år.

Foto av Carl Möller: Gustav J. Ohnell

Foto av kornsparv: Katarina Jönsson