Fem separationer på en dag

Har du tänkt på hur många separationer du är med om på en dag? Det gjorde jag idag. Välkommen till min lilla odyssé av skam, lättnad och tabun som separationer kan föra med sig.

Ljuva drömmar.

Precis innan jag vaknar drömmer jag om Tanja. Min barndomskompis som jag bröt med för fem år sedan. Det gick inte att mötas i våra olikheter. Men drömmen är skön och när jag vaknar vill jag inte sluta att umgås med henne. Efter alla dessa år tänker jag på henne ofta. Flera gånger i veckan. Och hon återkommer i mina drömmar. Jag undrar vad hon tänker om hon också tänker på mig då och då. Hatar hon mig?

Ha det så bra idag!

Precis innan jag ska skynda till jobbet omfamnar min dotter mig i en innerlig kram. Hon vill kramas länge, länge. Det är samma sak varje morgon. Det känns hemskt att bända upp hennes små armar för att springa till tåget. ”Stanna hemma”, föreslår min sorglöse sambo. ”Säg upp dig!” följer förslaget efter att jag snäst att det finns något som kallas jobb. Jag cyklar snabbt och hinner precis med tåget. I huvudet går min dotters gråt på repeat.

En flyktig bekant.

– Något interessant?

Dörren till tågets tysta kupé glider upp. En kille på bruten svenska håller upp ett magasin som har skapats för EU-migranter. Hans blick vädjar med trötta ögon. Jag har inga kontanter. Jag har faktiskt inte det. Ingen annan heller. ”No?” Den tysta kupén är pinsamt tyst. Jag försöker le uppmuntrande medan jag ursäktar mig för att jag inte har något att köpa med, eller ens ge. Av de fyra andra som sitter i kupén har ingen ens tid att titta killen i ögonen. Jag skäms över att inte kunna hjälpa honom, jag skäms över de andra i kupén, jag skäms över min tafatthet när jag till slut avbryter vår kontakt med att titta ner i knät. Han ler osäkert igen, fingrar lite på sin kepsskärm och lämnar kupén. En doft av smuts, fukt och utomhus stannar kvar. Hans röda jacka lyser som en lampa innan den försvinner i tågets färdriktning. Det går fort, för ingen vill köpa hans tidning på vägen. Vi ses aldrig igen. Väl framme upptäcker jag att det ligger en blå 20-eurosedel i fickan. Jag lägger den i ett särskilt fack i plånboken. Ifall vi trots allt stöter på varandra igen.

Tills vägarna skiljer oss åt.

Min kompis har bestämt sig. Hon ringer mig på jobbet och berättar. Hon anstränger sig för att leverera beskedet med för mig hörbara ord. Utan att vråla besinningslöst, vilket hon egentligen hade behövt. Men det är hemligt. Ingen ska få veta. Det är för tidigt, hon vill hinna bli stark innan frågorna kommer. Måste veta vad hon ska svara. Carins oförstående ögon. Präktiga jävla Carin, i hennes perfekta värld är en skilsmässa utesluten, säger min väninna med skakig stämma som hon håller på att misslyckas med att kontrollera.

Hejdå, katt.

Jag borrar ner näsan i hennes päls och drar in hennes lukt djupt in i mina andvägar. Nyser. Huvudet dunkar dovt. Katten spjärnar emot och rinner ur mitt grepp. Jag hostar och snyter mig. Lungorna knyter sig. Jag tuggar sönder en halstablett och känner en snabb lindring. Hon kommer att få det bra, svarta katten. Att hon försvinner kommer att ge mig såväl min lungkapacitet som min röst tillbaka. På sikt kommer jag att sluta låta så infernaliskt nasal. Jag kommer kunna sova på nätterna. Andas ordentligt. Prata och sjunga utan besvär. Ska bara städa bort vartenda hår först… Jag klappar henne för sista gången och gråter så att hela ansiktet blir fyllt med slem. Hejdå fina vän. Tack för ditt goda sällskap.

Hej separationer!

Det är bara att konstatera att separationer är självklara i vår tillvaro. Hur de påverkar oss och vad de lämnar efter sig är en annan sak. På torsdag gästar Relationsinstitutet Dunkers med separationer i fokus. I panelen sitter Helene von Zweigbergk, journalist och författare, Rakel Chukri, kulturredaktör på HD/Sydsvenskan med speciellt intresse för separationer, samt Bella Marckmann som är sociolog på Köpenhamns universitet. Relationsinstitutets grundare Simon Ceder är moderator för samtalet. Kolla mer här, http://www.dunkerskulturhus.se/scen/platshallare-scen/150440/relationsinstitutet-separtioner/ (nej det går inte att baka in länken).

Jag ser fram emot ett spännande samtal från gruvligaste sorg till lättnad, flykt, lycka, tabu och skam, bland en massa annat som separationer innebär. Missa inte tillfället att intellektuellt få vältra dig i detta ämne!

Vad: Relationsinstitutet: Separationer

När: Torsdag 22 oktober klockan 19-20.30.

Entré: Kulturkortet: 95 kronor. (Ordinarie pris: 120 kronor.) Säkra din plats på Dunkers biljettcentral eller på Ticnet. 

Plats: Teatersalen, Dunkers kulturhus i Helsingborg

Vy från ett tågfönster, foto av Katarina Fagerström