Flickan med svavelstickorna del 3

HW
Henrik Wilhelmsson

I den tredje delen av vår julsaga, ”Flickan med svavelstickorna”, får vi följa med den lilla flickan när hon gör allt hon kan för att lindra den fruktansvärda kölden. Helsingborgs stadsteaters Jörgen Düberg läser berättelsen. Häng med när vi öppnar lucka 15 och näst sista delen av vår julsaga.

Den lilla flickan försökte resa sig upp. Hon var nu så sönderfrusen så att hon inte längre kunde känna sina ben. Hon vinglade och tog stöd i bänken. Sin sjal som hon hade haft om benen virade hon om sig så mycket hon kunde, och tänkte ”om jag börjar gå så kanske jag inte känner kylan”. Människorna som hade passerat henne hade vetat vart de var på väg men den lilla flickan visste inte var hon skulle gå. Hon började vandra upp för Drottninggatan. Lyktor var virade i träden längs med gatan och det fanns så många fina skyltfönster att titta in i.

Flickan stannade upp framför ett bagerifönster på en hörna. Därinne var en lampa tänd och man kunde se disken där alla bakelser och tårtor stod. Fönstret till bageriet var dekorerat med alla sorters bullar, kakor och tårtor. Då kom flickan och tänka på all den goda mat hon hade fått fram när hon hade tänt sin sticka.

Hon satte sig ner och tände en ny. Då satt hon plötsligt under den vackraste av julgranar. Flickan hade aldrig sett något liknande och kröp ihop under den. Den var ännu större och ståtligare klädd än den hon hade sett genom glasdörren hos den rike direktören förra julen. Hon hade följt med sin pappa dit, för att betala igen en skuld, på självaste julafton mindes hon. Det var efter det som hon fick börja sälja sina svavelstickor och hennes pappa blivit så arg.

Men på flickans gran brann tusen ljus på de gröna grenarna, och brokiga bilder, likt dem som prydde skyltfönsterna omkring, och de blickade ner till henne. Den lilla flickan sträckte båda händerna i vädret för att fånga alla ljus och bilder, då slocknade svavelstickan. 

De många julgransljusen steg allt högre och högre. Hon såg nu att de var de klara stjärnorna. En av dem föll och gjorde en lång eldstrimma på himlen. ”Nu dör någon” sade den lilla flickan. Hennes mormor, vilken var den enda som varit god emot henne men som nu var död, hade sagt så .”När en stjärna faller, går en själ upp till Gud.”

Det här är Kulturkortets julkalender. Följ med när vi räknar ner till Jul på Fredriksdal med en ny lucka varje dag fram till 6 december.

Du hittar alla tidigare luckor här.

Helsingborgs stadsteaters dramaturg har bearbetat historian för att den ska passa i tid och rum.