Flickan med svavelstickorna del 4

Fjärde och sista avsnittet av flickan med svavelstickorna. Vi möter den lilla flickan precis efter det att hennes mormors ord – ”När en stjärna faller, går en själ upp till gud” – ekat i hennes huvud.  Häng med när vi öppnar den näst näst sista luckan och den spännande avslutningen på vår julsaga. Snart är det Jul på Fredriksdal!

Följ med i berättelsen:

Nu reste sig flickan än en gång och gick vidare upp på gatan. Två stora vita främmande byggnader tornade upp sig framför henne. Hon hade aldrig  varit skådat dem tidigare. Hon passerade den första, den var tom och släckt och mörk. Gatan gick upp i en backe och orken tog slut i den lilla flickan. Hon närmade sig nästa stora byggnad, den såg ut som någon slags fabrik, men hade fina bilder uppsatta på fasaden. Vid en staty på någon gammal herre fanns det några buskar och en bänk. Flickan sjönk ner vid bänken.  Hon kunde inte släppa tanken på det hennes mormor hade sagt och blicken höjdes mot stjärnorna som strålade på himlen.

Hon strök en svavelsticka mot husväggen, den lyste runt omkring, och i skenet stod den gamla mormodern, hon riktigt lyste, så fin och stark. ”Mormor!” ropade den lilla. ”Ack ta mig med dig! Jag vet, att du är borta, när svavelstickan slocknar, borta liksom den öppna spisen, all den goda maten och den stora, vackra julgranen!”

Hon tog fram alla svavelstickor hon kunde hålla i sina kalla händer, alla som var kvar i bunten och tände eld på dem allihop. Den lilla flickan ville riktigt hålla kvar sin mormor, hon ville inte att hon skulle försvinna bort som det andra, och svavelstickorna lyste med en sådan glans och styrka, att det var ljusare än mitt på dagen. Flickans mormor hade aldrig förr varit så vacker, skimrande, så mäktig.  Mormodern lyfte upp den lilla flickan upp på sin arm, och de flög i svavelstickornas glans och ljus, långt bort och iväg, bort från all köld och fattigdom.

Men mellan husväggen och bänken satt i den kalla morgonstunden den lilla flickan med röda kinder, med ett litet leende på sin mun – död, ihjälfrusen den sista aftonen på det gamla året. Nyårsmorgonen gick upp över den lilla döda, som satt med svavelstickorna, av vilken hela bunten var helt uppbränd. ”Hon har velat värma sig ” sade människorna som samlats omkring. Ingen visste, hur mycket vackert hon hade sett på den sista aftonen på året och i vilken glans hon med sin mormor hade gått upp i nyårsglädje.

Det här var sista delen av vår julsaga i fyra delar. Vi hoppats att du har haft mycket nöje och att den har fängslat dig. Det har den sannerligen gjort med oss. Julkalendern fortsätter två dagar till. Det är trots allt inte långt kvar till Jul på Fredriksdal.

Du hittar alla tidigare luckor här.

Helsingborgs stadsteaters dramaturg har bearbetat historian för att den ska passa i tid och rum.