Hozan och en saz i stan
Lördag kväll blir ingen vanlig lördag kväll. Glöm Melodifestivalen. För på lördag kommer Hozan Besir och sätter Dunkers konsertsal i ett musikaliskt känslosvall. Har du inte koll på Hozan Besir? Då kommer här en kort bakgrund om ett annat land som knappt existerar officiellt. Ett land där nyår firas mitt under den spirande våren och där musiken når över fiendskaps gränser. Där är Hozan Besir en stjärna som lyser starkare för varje år som går. Längst ner i artikeln kan du läsa en engelsk översättning av hiten som spelas i klippet ovan samt länk till Spotifylista.
Dagen är lika lång som natten när ett nytt år tar fart i Kurdistan. I hela tretton dygn pågår det kurdiska nyårsfirandet, Newroz, samtidigt som vårdagjämningen infaller runt den 21 mars.
Varför berättar jag detta? Jo, för att på självaste Newroz, som också är Kurdistans nationaldag, föddes den för kurderna världsberömda stjärnan Hozan Besir 1973. Hozan Besirs första minne av musik var de sorgliga melodier hans far spelade på sin flöjt. De äldre släktingarna sjöng vemodiga sånger och genom att följa musiktraditionen vaknade musiken inom Hozan Besir själv.
Det kurdiska landområdet sträcker sig över delar av Turkiet, Syrien, Armenien, Irak och Iran. Det är inte alla delar av Kurdistan som har ett erkänt land att fira under Newroz. Endast Irakiska Kurdistan är en självständig autonom del av Kurdistan.
Hozan Besir bor i den turkiska delen. Där bor också omkring hälften av världens kurder. Siffran på 22 miljoner är osäker då många kurder assimilerats i det turkiska samhället. Turkiet har behandlat den kurdiska befolkningen minst sagt styvmoderligt genom tiderna. Newroz var förbjudet att fira till 1995. Firandet är ett sätt att manifestera sin kurdiska identitet och är därför politiskt laddat. Med varje kurdiskt nyår följer konflikter mellan kurder och den turkiska regeringen som följd.
Men! Situationen för Turkiets kurder har blivit bättre de senaste tjugo åren. Det säger Hozan Besirs svägerska Halise Tasin som råkar vara bosatt i Helsingborg.
– Då fick man inte ens tala kurdiska i Turkiet. Men nu – nu lyssnar till och med turkiska generaler och befäl på Hozans musik. Hans musik lockar alla från 7 till 70 år och hans popularitet bara växer. Alla vet vem han är i Turkiet och Kurdistan. I år turnerar han dubbelt så mycket som förra, i Tyskland, Sverige, Holland, Schweiz, Ryssland…
Hozan Besir spelar på en saz, en tresträngad lyra. Det finns en stark tradition av poesi i Kurdistan, glöm banaliteter och klyschor i låttexterna. Sångerna sjunger han på kurdiska och turkiska men väcker känslor dit språken inte når. Det är inte bara landsmän i diasporan som berörs av Hozan Besirs toner.
– Hans musik lockar lyssnare i alla åldrar, från människor på landsbygden som inte har råd att utbilda sig till högt uppsatta i det turkiska parlamentet. Han spelar fritt, helt utan begränsningar i musiken. En sång kan låta på så olika sätt, stundens ingivelse formar melodin.
Vad handlar texterna om? Är de politiska?
– Inte partipolitiska. Men sångerna handlar om kärlek, frihet i världen och mänskliga rättigheter.
Halise Tasin berättar om en episod som utspelade sig i Turkiet för sex år sedan. Hozan hade spelat på en fullsatt konsert i Turkiet. Efteråt kom en turkisk officer fram till Hozan och tackade känslosamt för konserten.
– Nu kan jag gråta. Jag förstår inte texten men musiken berörde mig så.
– Broder. Det är bra att du inte förstår kurdiska. Hade du gjort det skulle du ha kastat mig i fängelse!
Hozan Besirs framträdande på Dunkers har kanske inte så mycket med Kurdistans historia att göra. Men du som är nyfiken på att uppleva en annan värld bara måste komma. Det finns både biljetter kvar och vin i baren. Använd ditt kulturkort för rabatt på inträde, 150 kronor istället för 200 kronor.
För studenter 150 kronor, ungdom16-19 år 100 kronor, barn under 15 år gratis (barn får endast gå på konserten i vuxet sällskap).
Lördag 28 februari 20:00–23:00 på Dunkers kulturhus i Helsingborg
Köp biljett direkt via Ticnet eller i Dunkers biljettcentral
Vad handlar Elfida om?
Elfida
Your face that’s left from the past, dictating the definition of love a Turkish-style sorrow, your face that’s cast upon my shore serenity like in a mother’s womb, voice of my childhood now exuding the time from you into me Your love that’s not pampered is close to silence who knows for how many centuries you haven’t hugged someone your eyelashes were misty, and your eyes were rainy you were tired, years have taken the best of you Elfida, you’re my anxious solicitude Elfida, don’t even notice me Don’t leave a trace upon my shoulders, my burden already weighs nearly as much as the world Elfida, you’ll always be in my mind Elfida, you’re an old song
