Intervju med Monica Dominique och Birgit Lindberg
Den ena har nio barn, den andra har tre och är gift sedan 44 år. Feministen och journalisten Gloria Steinem sa en gång: I have yet to hear a man ask for advice on how to combine marriage and a career. Varken män eller familj har i alla fall hindrat Sveriges främsta jazzpianister från att göra karriär. Mitt Kulturkort ställde några frågor till Birgit Lindberg och Monica Dominique inför deras gemensamma konsert på Internationella kvinnodagen.
När önskade du att du var man senast?
Birgit:
– Har aldrig önskat att jag vore man. Jag har aldrig vikt mig för tankar som ska styra vad jag ska göra. Jag har inte känt av att män tar över.
Monica:
– Jag har aldrig önskat att jag var man. Har aldrig tänkt så.
Hur har din personlighet präglats av att vara kvinna i en mansdominerad bransch?
Birgit:
– Det är klart att min personlighet präglats av att jag mest har umgåtts med män. Detta på grund av vårt gemensamma intresse som musiken varit. Däremot har jag spelat in kritikerrosade skivor som inte har fallit i god jord hos män, hört ”Åh gud vad bra du spelar, som en hel karl!”. Och jag blev ofta tillsagd ”Birgit, du kan väl gå och sätta på lite kaffe?”, något jag alltid gick och gjorde utan att tänka mer på det. Jag reflekterade inte över genusbiten förr. Fast med de manliga musiker jag har umgåtts med mest har jag aldrig haft en typisk kvinnoroll.
Monica:
– Jag har nog alltid varit van att ta på mig en ledarroll. Att göra sig hörd inom sitt yrke bygger på att man behärskar sitt ämne och att man kan samarbeta. Min personlighet har stärkts av att jag har hävdat min naturliga kvinnlighet, vilket också kan ge männen en mjukare framtoning.
Hur har du kombinerat karriär med familj?
Birgit:
– Jag hoppade av en turné i Norrland för att jag träffade en man som jag skaffade nio barn med. Jag längtade efter familj och barn lika mycket som musiken. Den så kallade karriären har inte påverkats av att jag valde att ha en familj med många barn. Jag har alltid gjort det jag brunnit för. Jag spelade in en tango med en jazzkvartett i mitt vardagsrum med 70 gäster, Smoking jazz session. Inget kan stoppa mig. Men jag har tvingats bli en stark kvinna med havererat äktenskap och nio barn. Jag tog hand om barnen och de följde även med mig på spelningar. De har varit min inspirationskälla och stora glädje och styrka.
Monica:
– Jag har man och tre söner och har kunnat kombinera familjelivet med ett ibland mycket hektiskt musikerliv. Och det har jag trivts med.
I Kina får kvinnor eftermiddagen ledig från jobbet och i Ryssland uppvaktar män sina fruar, flickvänner, systrar och mammor med blommor och extramycket komplimanger. Hur firar du normalt Internationella kvinnodagen? Eller, hur tycker du att den borde firas?
Birgit:
– Ja, vad säger man? Det är härligt med lediga dagar. Vi i Sverige ska alltid låtsas var duktigast och bäst men man märker ju knappt av kvinnodagen här.
Monica:
– För mig är den internationella kvinnodagen en dag för tankar om lika lön för lika jobb, motarbeta kvinnoförtryck och kvinnlig omskärelse. Låt kvinnors omsorg bli allas omsorg om varandra om vår mat på vår jord.
På bilden: Monica Dominique och Birgit Lindberg
Pris för dig med kulturkort: 220 kronor (ord. pris 275 kronor). Studerande: 50 kronor
