Intervju med Nassim Al Fakir
”Ute och cyklar” heter Nassim Al Fakirs familjekonsert som går av stapeln på Konserthuset den 18 oktober. Vi ringde upp Nassim för att fråga vad han tänker kring barnasinne, hur en vanlig familjemiddag ser ut i familjen Al Fakir och vad Ute och cyklar kommer att bjuda på.
Vem är Nassim Al Fakir för den som inte känner till dig?
Hehe jag är en kille som har väldigt mycket idéer generellt tror jag. Eller har väldigt lätt för att komma in i någonting och köra på, kan man säga. Idag när jag bygger en tv-bänk kör jag helt på det och när jag går in i tv-studion kör jag helt på det, det finns inget annat. Fokus blir 100 procent.
En annan sak är att jag har väldigt lätt för att bli allvarlig respektive lättsam, beroende på vad som behövs. Det har jag hjälp av i ett litet program jag gör på UR nu där sjätteklassare ska tävla i ”tal”. Jag kan känna in folk. Därför skulle jag kunna se mig själv leda ”Idol”. Man behöver hoppa mellan att ta hand om de tävlande och att vara lite skön. Sen är jag väldigt mycket artist, jag har mitt egna.
Vad tänker du när du hör begreppet ”barnasinne”?
Det där är så himla svårt! Det har jag försökt att analysera lite också. Det känns som att jag aldrig riktigt har tänkt när det gäller det här. Jag har aldrig medvetet kommit in i barnvärlden, jag har inte tänkt att jag gör underhållning för barn. Jag har gjort lite saker och sen har jag märkt att kidsen reagerar på det och sen har jag gjort mer.
Vad är barnasinnet… man måste ha lätt för att leka. Jag märker det när jag umgås med barnfamiljer. De tycker att jag har enklare för att leka med barn mer än andra.
Jag fick Alfons Åberg pokalen och i den stod det något jag aldrig tänkt på innan: ”Nassim har inte tänkt – han bara kör” eller något i stil med det. Jag kör nog bara och då blir det ärligt. När jag råkar säga något fult ord eller göra något man inte ska stannar det där. Det blir inte mer för barnet heller.
Vad är ditt livs dröm?
Att ha en livsdröm är för mig att kunna utveckla alla mina pelare, både privatlivet och karriären. Men i karriären är det att få fram mer av min musik och mina visuella idéer. Eftersom att jag har dem i fokus tjänar mitt privatliv också på det. Det är själva jobbandet som är det roliga – det är inte alltid själva målet som är det viktigare. Vägen dit är också viktig för när målet kommer har det ändrat skepnad, där finns ett nytt mål.
Vad är det roligaste med att göra Bolibompa framför kameran respektive att stå på scenen live?
Det finns någonting med kamera som gör att jag slappnar av mer och kan göra ännu mer saker. När kameran är framme kan jag helt plötsligt klä av mig naken om det skulle behövas. Men träffar man inte folk live så missar man vissa saker.
Både scen och ger ett driv som gör att jag vill göra ännu mer. När man är framför kameran kan man gömma sig lite. På scen kan man inte gömma sig någonstans. Det blir mer intimt framför kameran. Jag gör musik och tv om vartannat. De senaste åren har jag gjort väldigt mycket musik.
Skriver du all din musik och dina scenframträdanden själv?
Oftast gör jag det själv, men de senaste åren har jag velat hitta någon att skriva med. Jag kan ofta ställa höga krav på de runt om mig, jag vill att de ska utmana mig. Därför är det kul att jobba med tv, där det ofta är en kameraperson eller producent som triggar mig. Men jag kommer alltid att Nassimifiera allt jag får till mig och göra något eget av det.
Vilket är ditt bästa konsertminne?
Åh! Det finns så många. Det är jättesvårt, jag har gjort så mycket. Innan jag började med Bolibompa var jag ute väldigt mycket på klubbar och trummade till DJ’s. Där finns det många sammanhang som varit fantastiska. I Uppsala trummade jag med två DJ’s på en magisk kväll där publiken vägrade sluta dansa och jag fortsatte trumma trots att det gjorde jätteont i händerna, haha!
Vilket är ditt sämsta konsertminne?
Jag var ute på Diggiloo-turné i somras. Det var den andra spelningen på turnén. Jag var inte riktigt hemma i allting ännu och hade lite för mycket nerver. Jag fick för mig att gå baklänges och snubblade på något på scenen, en riktig vurpa! Jag reste mig snabbt upp av chocken men jag fick ingen respons av publiken. Ingen reagerade med skratt, garv eller ett ”oj”. Jag tappade bort mig helt, jag visste inte var jag var i texten. Jag tror att jag aldrig kom tillbaka i det giget. Det var så konstig stämning.
Det står på webben att man kan boka dig som talare. Vad pratar du helst om?
Det stämmer inte helt för att det inte händer så ofta. Men jag ska göra en grej där jag ska träffa ungdomar och prata om vad jag håller på med. Då ska jag prata om den matbok som jag släppt som handlar om inspiration till familjer. Jag ska också prata om vad jag gör på scen.
Vi har lyssnat på skivan ”Ute och cyklar” och där finns jättemycket musik och olika genrer…
Jag har försökt hitta en stil. Men generellt är det relativt poppigt. Jag är ganska poppig. Men när jag hittar en form blir det någon blandning av hip-hop, dans och pop. Men ”Ute och cyklar” är nästan lite funkig skulle jag vilja påstå.
Du har en fixardag i dag, sa du. Vad spelar du för musik då?
Det som kommer att gå ganska hårt i dag är träningspassmusik. Vilket är ganska moderna houselåtar.
Kan man likna dina låttexter vid vardagsberättelser från dig själv?
Ja på sätt och vis. Den heter ”Ute och cyklar” och det innebär ungefär – gör man ingenting så händer ingenting. Det är min grundfilosofi. Det är lite också det ”Ute och cyklar” handlar om – att lära sig det och stå för när man gör fel. Man kan säkert analysera låtarna ur något vuxet perspektiv.
Vad handlar föreställningen om?
Framför allt handlar den om att bara gå in i Konsertsalen och vara en liten stund med Nassim och den jättestora orkestern på scen. Bara det är kul att se orkestern, tycker jag personligen. Det är lite som att gå in i en värld där tv-programmet sänds live framför ögonen på dig.
Det är en liten ”Ute och cyklar-timme”.
Du har gjort föreställningen sedan 2011, hur håller du lågan och entusiasmen uppe?
Jag vet ju att till den här gången kommer jag göra en låt tillsammans med publiken. Det gör att det verkligen är nytt. Texten kommer att skrivas där och då och det gör att man måste vara alert. Jag tycker om det jag gör och jag försöker se det som nytt och fräscht hela tiden. Möta och bli bättre och ta in det som händer, samt våga vara ännu mer spontan.
Jag har väldigt lätt för att gå i gång på saker. Det är lite min grej.
Vi är lite nyfikna på hur en familjemiddag hos er kan se ut?
Lina är en Alcazar disco-tjej och jag har mina grejer, vår son har nu börjat göra låtsas-engelska låtar. Det händer väldigt mycket och det är aldrig riktigt stilla hemma. Vi har alltid projekt på gång. Jag och Lina har som mål att lära oss Yoga och dra ihop en yoga-grupp. Vi borde egentligen bara gå och yoga istället för att börja bygga en grupp. Vi har en tendens att göra allting för stort. Det tar aldrig riktigt slut, men vi sover alltid väldigt bra, haha!
Har du och dina syskon planer på att göra något tillsammans?
Vi har gjort väldigt mycket tillsammans när vi var små. Numera är vi på väg i olika riktningar allihopa. Men ska jag göra något är det nog tillsammans med en av brorsorna. Just nu är vi alla i olika faser i livet men vi har en musikalisk gemenskap som gör att det borde gå.
Många tror ju att jag är Salem. Det blir väldigt konstiga möten ibland, när de tror att jag är någon annan. Jag lever med det varje dag. Det går inte en dag utan att folk tror att jag är Salem. Så på sätt och vis gör jag saker med min brorsa hela tiden.
Slutligen, 5 snabba frågor där du väljer ett alternativ så snabbt du kan:
Smurfhits eller Mora träsk? – Smurfhits
Utter eller snok? – Utter
Melodifestivalen eller Tack för musiken med Niklas Strömstedt – Melodifestivalen
Buss eller häst – Buss
1800-tal eller 2000-tal – 2000-tal
Köp biljetter till konserten för Kulturkortspris genom att ringa 042-104280 eller köp direkt i biljettkassan på Konserthuset. Pris med Kulturkortet: vuxen 85 kronor, barn 50 kronor.
