Jag är en kulturtant

Vi ska vara ärliga. Det är inte alla som har uppskattat vår kampanj ”Jag är en kulturtant” från 2011/2012. Några har hört av sig och sagt att de anser att det är ett kränkande ord. Och en gång var det kanske mer så, även om det alltid har funnits stolta kulturtanter. Då 2011 var vi inspirerade av en serie som den feministiska tidningen Bang och seriegeniet Liv Strömqvist gav ut (Här är en länk till vad vi skrev då), och skapade en kampanj för att hylla de som alltid stöttat vår verksamhet: kulturtanterna. Vi ville hylla henne genom att göra Kulturtant till något alla kunde och ville vara, bredda begreppet och ha kul med det.

Så om vi i vår första kampanj lekte med begreppet och visade hur alla kan vara en, så ville vi i steg två bredda begreppet Alla. Kultur är i sin natur mångfalld och det vill vi hylla. Vi gör det genom att den här gången inte bara leka med begreppet Kulturtant, utan också med invanda stereotyper från media och reklam. Målet är att visa vad Kulturkortet och Helsingborgs samlade kultur står för. Så innan jag blir för långrandig möt våra nio nya Kulturtanter. 

Om du inte vet vad som ingår i Kulturkortet hittar du info genom att klicka på den här meningen.

Jacob – tant i ny kostym

I vår första omgång kulturtanter som vi fotograferade 2011 ville vi skapa tydliga kontraster mellan personen du såg på bilden och dennes presentation av sig själv som kulturtant. Jacob fungerar som en övergång mellan de tidigare tanterna och de nya och han var den vi lanserade kampanjen för 2015 med. En hunk i kostym, som hämtad ur en glasögon- eller modekampanj, men som säger att han är kulturtant. Det är en bra sammanfattning av vår grundtanke med kampanjen. Jacob är lärare till vardags och undervisar bland annat i franska och spanska. Ja jag vet, man blir lite förbannad, snygg och flerspråkig!

Léoni – snygg men inte insmickrande

Det här är Léoni, en av våra många underbara medarbetare i Helsingborg, vi hade turen att få med henne i kampanjen som en symbol för den starka, självständiga kulturtanten som använder hela sitt jag för att uttrycka sin person. Hon klev in i rummet och tog det helt i besittning. Ägde det. Vi ville ha en bild full av självförtroende som varken bad om ursäkt eller var insmickrande. Dels för att det är 2015 och transpersoner möter fortfarande en rad fördomar dagligen och därför behöver så många starka förebilder det bara går att få. Men också för att vi tycker det är en förolämpning mot människor i allmänhet att tro att de inte vill se annat än smicker och fjäsk i reklam idag. Vi fick den bild vi ville ha på första försöket, men vi höll kvar henne och fotograferade en timma ändå bara för att vi njöt av att ha henne i rummet.

Wiveka – tar plats

Det finns ett bildspråk som nästan uteslutet används för män. I brist på ett bättre namn kallar vi det Steffo-Törnquist-bildspråket. Bilden av en person som med konjaksglaset i handen ser in i kameran, fotograferad lite underifrån, och ler med ett leende som säger: jag är så bra och jag är så himla nöjd med mig själv. Wiveka vantrivdes något så fruktansvärt i den här rollen och det var ju roligt för oss andra som var inblandade. Troligen vantrivdes hon för att hon till vardags är den här personens raka motsats. Vanligtvis går hon glad och trevlig runt i gummistövlar mellan bondgården hon bor på och pelletsfabriken som hon driver tillsammans med sin familj i Loarp. Även om hon inte har mycket gemensamt med den person hon föreställer på bilden så är hon ändå den hon ska symbolisera: kulturtanten som inte skäms för att ta plats i spelet, även om arenan är byggd för någon annan.

Annelie – Med ett schysst basebollträ slår man hela världen med häpnad

Bilden av pensionären är ofta att de antingen är gnälliga, rädda offer eller både och. Men sanningen är att de är unika och livserfarna med mer skinn på näsan än någon skränande fotbollshuligan. Konstnären Annelie bjuder gärna på sig själv och vi hade väldigt roligt med henne när hon fotograferades. Det finns inte så mycket att tillägga egentligen. Det är en kaxig kulturtant i hårdrockstisha och basebollträ över axeln. Nog sagt.

Här kan du se lite av Annelies konst 

Tommy – Playa, playa, yo, for real

Vi behövde en TV-spelare som inte såg ut som den en tänker på när någon säger gamer. Vår kollega Tommy passade perfekt. Till vardags är han allmänbildad, rolig och lätt att ha att göra med. En sak han inte är, är sin funktionsnedsättning. Det finns tyvärr ett flertal tillfällen när vårt samhälle, både i struktur och bygge, inte låter en person med någon form av funktionsnedsättning vara något annat. Vi ville inte göra samma misstag och reducera Tommy till hans elrullstol, men vi ville inte heller försöka dölja något som är ett viktigt hjälpmedel i hans vardag.  Så det här är en väldigt sann bild av Tommy, en glad person som lever ett gött liv, synd att han typ aldrig har spelat TV-spel bara.

Jimmy – om du har det, visa det

Jimmy the Stylist har en såndär personlighet som bara inte går att hålla tillbaka, som inte kan hållas inombords utan som måste ta sig uttryck i både kläder, kroppshållning och attityd. Han är en true kulturtant to the bone helt enkelt och frågan var aldrig om han skulle vara med, utan mer när han kunde och om han ville ställa upp. Humorn i bilden kanske har gjort att Jimmys verkliga personlighet försvinner. Han är en väldigt öppen människa som står för individualitet med omtanke, som sagt, en kulturtant.

Areej – stolt kulturtant

Vi ville hylla kulturinställningen att en svensk är en person som kan välja att tro eller inte tro på vad hen vill. Det är en valfrihet som vi inte ska ta förgivet utan arbeta för i vår vardag. Tack vare Helsingborgskonstnären Areej fick vi göra praktik av det som annars lätt fastnar i fina ord. Areej är en riktig kulturtant som både skapar konst själv, lär ut och gärna besöker utställningar och annat roligt. Vi har därför fotograferat en till bild på henne, som mer fokuserar på Areej som konstnär. Men en bild i taget 🙂

Här kan du se lite av Areejs konst

Henrik – morgonstund har velour i mund

Vi ville ha en frukostbild, med någon som ser sådär oförskämt mysig ut. Som leendes möter dig med en kopp i handen, morgonrocken öppen i en lagom stor urringning och håret lite rufsigt efter natten. Henrik, som driver Hotell Duxiana i Helsingborg, visade sig vara ett fan av kulturkortet och Kulturtantskampanjen. Han blev en perfekt mystant, en riktig pudding. Varsegod.

Dennis – kan inte dricka vatten

Av någon anledning är det vanligt med tjejer som är helt odugliga på att dricka vatten i reklamsammanhang. Ingen vet varför det är så. Ingen. Det är ett stort mysterium. Men vi ville i alla fall ha en manlig version och vår snygga kollega Dennis ställde upp. Vi tackade honom genom att ha iskallt vatten i flaskan som han under en timma fick stå och hälla över sig samtidigt som han skulle se glad ut. Vissa gånger har man lite extra kul på jobbet.

Här kan du se mer av fenomenet med tjejer som inte kan dricka vatten: http://thehairpin.com/2011/11/women-struggling-to-drink-water/

Alla fotografier är tagna av begåvade Anna Alexander Olsson.