När garvare Fogelberg ställde till panik på amerikanska lädermarknaden
På Kulturmagasinet finns en stor mängd föremål, fotografier och arkivalier bevarade. När vi som arbetar här letar efter en sak, händer det ofta att vi även stöter på annat – ofta så spännande, fint och intressant att vi gärna vill dela med oss till andra. Nedanstående berättelse är ett sådant exempel.
Fogelbergs hörna, har du hört talas om den? Det är en vanlig benämning på korsningen Bergaliden/Övre Långvinkelsgatan och Sankt Pedersgatan. Men vem var Fogelberg? Johan Anders Fogelberg (1827-1895) var garvare och han hade en gång sin fabrik och sitt bostadshus här. I Kulturmagasinets arkiv finns en rolig berättelse om honom bevarad. Johan Anders Fogelberg hade nämligen som princip att aldrig köpa någonting om han inte kunde betala kontant. Här följer historien, något nedkortad:
Fogelberg fick en gång besök av en representant för en amerikansk läderfirma, men gubben ville inte ha några hudar, ty han hade inga pengar disponibla ”men jag kan skriva när jag vill ha” förklarade han. Efter någon tid hade Fogelberg ett kapital samlat och han räknade ut att han för detta skulle kunna köpa 610 hudar och han skrev därför till firman efter detta parti.
Då brevet kom till firman väckte det formlig uppståndelse och efter något funderande kontaktade man banken för att fråga om Fogelberg var solid för den summa som ordern gällde. På banken blev man också förvånade över summan, men Fogelberg var ju välkänd och svaret blev därför att ”vad Fogelberg köper är han också man att betala”.
Nu blev det uppståndelse, för firman ägde inte på långt när det parti hudar som Fogelberg ville köpa utan man blev tvungen att köpa från andra firmor och snart höll det på att bli fullständig panik på den amerikanska lädermarknaden. På grund av firmans stora inköp steg priset på hudar dagligen och slutligen insåg firman att den inte skulle kunna fullgöra Fogelbergs order utan stora förluster. Firman telegraferade till Fogelberg och frågade om han inte ville avstå från hudarna mot en vinst på fyra kronor per hud. Efter lite funderande och huvudräkning kom Fogelberg fram till att vinsten skulle bli 2440 kronor och han accepterade.
När det var tid att gå till banken och hämta pengarna började bankdirektören fråga Fogelberg om den stora summan pengar på hundratusentals kronor. ”Nej, jag skall ha 2440 kronor eftersom det rörde sig om 610 hudar”, svarade Fogelberg. Bankdirektören, som kände Fogelberg väl, undrade hur han hade skrivit 610. ”Hur jag skrev?”, svarade Fogelberg och fattade pennan. ”Jag skrev sexhundratio så här, 60010”. ”Ja, men det blir ju sextiotusen och tio” invände direktören. ”Det blir väl så f-n heller” blev svaret. Men så var det och så blev det och Johan Anders Fogelberg kunde kvittera ut 240040 kronor.
