Papa Dee ser fram emot att spela i Helsingborg
Under eftermiddagen den 17:e december har helsingborgspubliken ett behagligt gung att förvänta sig när Papa Dee och Fredrik von Gerber tillsammans kliver ombord på Rockbåten. Papa Dee har genom åren blivit något av en stor ikon och ambassadör för den svenska reggaescenen. Det stora genombrottet fick han med albumet Lettin´ off steam i början av 90-talet. Resten är historia. Genom åren har han ständigt varit under utveckling och aldrig stått still i sitt skapande. En lång rad samarbeten och projekt har tagit form under årens lopp. Inför det stundande besöket på Rockbåten har vi fått en intervju med den rikskände sångaren. Den 17:e december uppträder du i Helsingborg. När var du här senast? – Faktiskt besökte jag Helsingborg och tog en fika i fjol. Och sedan så händer det emellanåt att jag åker förbi på genomresa. Men som artist var det längesen jag spelade hos er, så detta ska bli kul. Vad har du för relation till Helsingborg? Har du några speciella minnen härifrån? – Det är en trevlig stad. Jag har spelat jättemycket där nere med framför allt Stonefunkers. Men det där var som sagt längesen.
Du är en artist som har många bollar i luften, framför allt som sångare men även som DJ. Vilket slags framträdande har publiken att förvänta sig den här gången? – Jag spelar tillsammans med Fredrik von Gerber. Han är en helt fantastisk kille och musiker, det känns som att vi känt varandra sedan nästan för evigt. Vi jobbar en hel del i studion för närvarande. Just den här spelningen på båten kommer att bli väldigt laid back och avslappnad. Det blir ett akustiskt och avskalat set som är basic. Det är inte så att vi är ute på någon turné, utan vi tar lite gig som dyker upp här och där. Vintern brukar vara ganska så seg, men jag gillar att hålla igång rösten.
Detta är en matinéföreställning och du är ju en artist som man snarare är van vid att se på en klubbscen om nätterna. Hur känns det att spela på dagtid? – Det är i sig inget konstigt alls, man går in och kör som vanligt. Fördelen är att jag även hinner klämma in en spelning som DJ utanför Malmö senare på lördagskvällen. Så detta passar alldeles utmärkt, vi har dessutom ett gig i Ängelholm kvällen innan. Under framför allt de senaste 25 åren har du hunnit med att spela in och skriva otroligt mycket musik. Från vilken period väljer du flest låtar till din setlist? – Det där varierar mycket. Och det handlar nästan helt och hållet om vad som passar konceptet för just den spelningen. Fast just nu blir det ganska så mycket 90-tal. Och nu i Helsingborg så ska vi ju spela akustiskt. En bra låt kan man göra i vilken genre som helst.
The first cut is the deepest är den låt som publiken i Sverige bäst känner dig med. Vilken relation har du till den låten numera? – Jag tror att de flesta artister har en sådan låt, en som är lite mer känd och somliga artister har massvis av dem. När jag spelar The first cut is the deepest så älskar jag responsen som publiken ger, helt klart. Det är inte så att den känns som en sur plikt att lira? – Nej absolut inte. Däremot så finns det stunder när jag inte riktigt orkar repa den utan kanske hellre säger åt bandet att ni får ta och lära er den själva. Responsen man får från publiken är som sagt underbar och jag har aldrig tyckt att det är tråkigt att spela den live. Svenskar gillar reggae, framför allt på sommaren, men reggae och dancehall är trots allt inte på hemmaplan här. Hur skulle du vilja beskriva den svenska scenen för de genrer där du är verksam? – Svensk reggae får närmast inget mediastöd allt. Såvida du inte är Peps Persson så är du körd, i synnerhet hos public service. Jag tror faktiskt inte att folk riktigt vet att det finns en stor scen för den musiken i Sverige. Kidsen älskar den, så det bubblar verkligen. Men som sagt, media bryr sig inte så som det ser ut nu. Fast å andra sidan så mår reggae oftast som bäst när den får vara lite i fred och inte bli mainstream. Det är en stil med egen profil och stolthet.
Du är landets största namn i din genre. Vad är du mest stolt över när du ser tillbaka på din karriär? – Just nu skulle jag inte vilja påstå att jag är störst. Det största namnet just nu är utan tvekan Kapten Röd. Och där är det viktigt att tillägga att vi alla är i en stor familj. Så det är nog snarare så att jag har varit med länge och har blivit lite av en fadersfigur. Vad jag är mest stolt över vet jag inte. Kanske att vi åkte som missionärer och erövrade på 80-talet. Musik-Sverige på den tiden var ganska så smalt med pop och rock. Hur skulle du beskriva din senaste platta Fall from grace? – Ja, det är ett reggaealbum. Det är en tung och solid platta med några bra crossovers. Jag är mycket nöjd med den. Framöver, hur ser det ut? Någon ny musik i pipelinen för släpp? – Det är lite på gång nu under nästa år. Men just nu så upplever jag att musikbranchen genomgår en slags fas och förändring där man inte släpper musik på samma sätt som förr. Jag har mycket som ligger och ska se lite hur vilken form det ska släppas, om det blir en hel platta eller enstaka EP. Jag försöker att sköta allting själv, jag och många andra musiker är så trötta på alla jävla skivbolag som suger ut oss. Jag tror att det kommer en enklare tid framöver. Men för min egen del så kommer det att bli någon form av släpp under 2017. Exakt vad får vi se. Bland annat har jag fått tag i tapes som jag spelat in med Internal Dread. I samband med att uppmärksamma 5-årsdagen av hans bortgång kan det mycket väl bli att jag släpper en dub-platta.
Text: Calle Nordahl Bild: Papadee.se
