Slåtter på Lillarydsgården
Lillarydsgården är en skogsgård som flyttades från Perstorp till Fredriksdal museer och trädgårdar 1924. Gården har en lång historia, men som du ser den idag ska den visa på hur det kunde se ut på 1830-talet. Gården är byggd i skiftesverksteknik. Det betyder att byggaren lade in liggande plank mellan stående stolpar. Vår gård består av tre sammanbyggda längor: bostad, loge och stall.
Slåtter under 1800-talet betydde att gårdsfolket gick ut på ängarna och liade, räfsade och hässjade ängen för att få vinterfoder till djuren på gården. Ängen var speciellt viktig för skogsbygden som ofta ägde större andel boskap i förhållande till hur mycket åker de brukade.
Det var lite olika i landet när slåttern började men på många håll sades det att på Herman och Joeldagarna den 12 och 13 juli skulle slåttern börja. Olofsdagen den 29 juli brukade i Södra Sverige vara märkesdagen för när slåttern var slut. Efter den tiden brukade bönderna säga att lien började bita dåligt. Det är helt rätt och riktigt eftersom grässtråna blir styvare och svårare att kapa ju längre sommaren går.
Slåttergille var den största och viktigaste arbetsfesten i Skåne. Gården behövde extra mycket tillfällig arbetskraft under slåttern för att slå gräset och räfsa ihop det. Lönen bestod av mat och dryck och då kan du förstå att det vankades rikligt med mat under arbetsdagen för att slåtterfolket skulle bli tillfreds och arbeta bättre. Ibland stod kalasbordet uppdukat redan när arbetsfolket kom på morgonen. Det kunde vankas korv och kalvsylta, pannkaka med fläsk, malörtsbrännvin och svagdricka, kaffe och kakor och mycket annat gott.
Skåne 1840 på Fredriksdal!
På Fredriksdal utvecklas i ett långsiktigt projekt Skånes bygder som de kunde sett ut år 1840. Lillaryd och dess marker tillhör Skånes skogsbygd. De djurraser vi har här är huvudsakligen raser som fanns i Skåne vid den tiden. I utmarksskogen betar boskapen under sommarn och på inägornas ängar börjar vi just idag skörda höet som ska bli djurens vinterfoder. Det finns ett uttryck som lyder ”Äng är åkers moder”. Det speglar ängarnas stora betydelse. Ju större och bättre höskörd man kunde ta från ängarna, desto fler djur kunde man hålla i stallet över vintern. Ju mer gödsel från de vinterstallade djuren desto mer åkermark kunde man odla. Ytan på Lillaryds åkrar, humlegård, ängar och utmarksbeten är tio gånger mindre än gårdens ursprungliga marker vid Perstorp. Men förhållandet mellan de olika markslagens yta är så som det kunde ha varit i Skånes skogsbygd för snart 200 år sedan. Där kunde man behöva sju gånger mer äng än åker!
Skogsbygd, risbygd och slättbygd
Utifrån Skånes mycket skiftande jordar utvecklades under lång tid olika bygder i Skåne; -slättbygden, risbygden och skogsbygden. Ja, du kan fortfarande se hur mycket landskapet ändrar sig om du färdas genom Skåne. Hur jorden var beskaffad med hänsyn till vatten och näring avgjorde vilka vilda växter som fanns där och vilka grödor man kunde odla i bygden. I slättbygden var jorden ofta bördig och man kunde inrikta sig på att odla säd. Däremot hade man inte mycket ängar och det var framförallt brist på betesmark. Därför hyrde man ibland in sina djur i risbygdens marker. Där hade man mycket betesmarker och jordbruken var inriktade på boskapsskötsel. I skogsbygden hade man på grund av den magra, steniga jorden små åkrar. Men skogen var en god resurs som gav timmer, ved, tjära, pottaska och bete åt djuren.
Vad gör vi med växternas ekologi när vi slåttrar – eller inte slåttrar?
Från början var ju syftet med ängsbruket att få så bra vinterfoder som möjligt till djuren. Lyckosamt nog gynnade ängsbruket även en stor mångfald av de växter som vi uppskattar allra mest. Ängarna är också livsmiljö för en mängd fjärilar, bin och svampar. Numera är det mycket få ängar som brukas på traditionellt sätt. Men många eldsjälar sköter dem för att ge dessa växter den miljö de behöver. Något som gör Fredriksdals ängsbruk extra ”äkta” är att ängarna både sköts av lie och mule för att förbättra den biologiska mångfalden, men även, liksom förr, för att ta tillvara ett mycket bra foder åt djuren. När vi slår höet vid slåttern, motverkar vi hög- och snabbväxta arter till förmån för de typiska lite mer småväxta ängsväxterna. Det kan låta som att ängsväxterna är känsliga och livsodugliga. I själva verket är de specialister på att klara sig i den hårda konkurrensen om näring i magra marker, medan hundkäx och maskrosor bara kan växa förbi dem där det finns gott om näring. Genom att bruka fler ängar med slåtter kan vi återigen göra den miljö vanligare där de vackra och viktiga ängsväxterna är de som klarar sig bäst!
Text: Åsa Jansson, etnolog och pedagog på Fredriksdal och Jakob Sandberg, biolog på Fredriksdal.
Foto: Stefan Andersson
Den 10 juli kan du vara med och slåttra på Lillarydsgården på Fredriksdal. Läs mer här.