Sommarnattens fågel

Vaktelns förekomst i det skånska åkerlandskapet har varierat från tidigt 1800-tal tills idag. Från att ha varit helt försvunnen i början på 1800-talet, vanligare under slutet av 1800-talet och sparsamt förekommande under 1900-talet. Under 2000-talet har man åter hört många spelande hannar men inga säkra häckningar har rapporterats. Bäst miljö för vakteln är odlingslandskapet. Det är en fågel du kan höra på natten under försommar och sommar men som du sällan ser.  I Helsingborgs museers samling finns fyra vaktlar från Stehag, en av dem kan du se i sommarens utställning ”Tingen i samlandets spår”, i Kulturmagasinet, på Fredriksdal. Vakteln är en flyttfågel, som övervintrar i Afrika, i savannbältet söder om Sahara.

För länge sedan trodde man att svalor övervintrade på sjöbotten, då de försvann varje höst och kom tillbaks på våren, liksom vakteln. Men redan Carl von Linné ifrågasatte detta.  Kunskap om flyttningen får vi av det omfattande arbetet med ringmärkning av fåglar. Man sätter en aluminiumring runt ena tarsen, mellanfotsbenet på fågeln. Varje ring har ett nummer och adress: Riksmuseum Stockholm. Ringmärkning startade i Danmark 1899 och i Sverige 1911. Forskningsstationen i Falsterbo invigdes 1955. Idag ringmärks ca 300 000 fåglar årligen i Sverige.

Foto: Therese Kruse