Konsert: Olga Kern

Konsert: Olga Kern

Vi har den stora glädjen att nu för tredje gången kunna presentera ryska Olga Kern. Vi fängslades direkt av Olgas charm, genuina musikalitet och naturliga sätt att uttrycka sig, när hon var här första gången 2013. Och den självklara virtuositeten är också en del av Olgas magnetism. Hennes program är alltid omväxlande och har en stor bredd.

Vad vore en Olga Kern-konsert utan rysk musik? Speciellt som hennes familj hade nära personliga band till de stora mästarna Tjajkovskij och Rachmaninov. Olga Kerns karriär startade med den sensationella vinsten 2001 i van Cliburntävlingen. Hon blev då den första kvinnan på 30 år som vann tävlingen och därefter tog karriären fart. Nu reser hon över hela världen för att ge konserter, men hinner också med att starta en internationell pianotävling i New Mexico.

Så roligt att nu få höra Olga i Earl Wilds version av Gershwins Fascinating Rythm och Balakirevs Islamey, färgstark, rytmiskt sprakande musik, som Olga kommer att tolka briljant!

PROGRAM

  • Ludwig van Beethoven (1770-1827)
    *10 variationer över ”La stessa, la stessissima”
    ur operan Falstaff av Antonio Salieri (1799)
    *Pianosonat nr 21 i C-dur op. 53 ”Waldsteinsonaten” (1804)
    Allegro con brio
    Adagio molto
    Allegretto moderato
  • George Gershwin (1898-1937)
    Tre preludier (1926)
    Allegro ben ritmato e deciso
    Andante con moto
    Agitato
  • George Gershwin/ arr: Earl Wild (1915-2010)
    Fascinating rhythm (1976)

Paus

  • Sergej Rachmaninov (1873-1943)
    Moment musical op.16:4 (1896)
    Barcarolle op.10:3 (1894)
    Polichinelle op. 3:4 (1892)
  • Peter Tjajkovskij (1840-93)
    Méditation (1893)
  • Aleksandr Skrjabin (1872-1915)
    Etyd op. 42:4-5 (1903)
  • Mili Balakirev (1837-1910)
    Islamey (1869)

Om programmet
Beethoven ogillade att bli ombedd att sätta sig och spela. Han var ingen lakej som stod till det fina folkets förfogande. Men om han någon gång vid en tillställning tog plats på pianopallen kan man tänka sig att han ur minnet plockade fram en melodi från hovkompositör Salieris nyaste opera Falstaff. Spelade den för att visa hur enkel den var och sedan improvisera tio variationer över melodin eller snarare harmonierna för att visa vad som kunde göras av något så simpelt. Mot slutet tar Beethoven till sitt sedvanliga trix, han gör en spännande harmonisk utvidgning innan temat återkommer.

Greve Ferdinand Ernst Joseph Gabriel von Waldstein und Wartenberg var besatt av att göra motstånd mot Napoleon. Han gick in i kriget och satte med egna medel upp ett ”Lätt infanteri” på över 1.000 man. Han var dessutom en god pianist och kompositör, vilken sällsynt kombination! Greve Waldstein odödliggjordes genom Beethovens Waldsteinsonat. Mot grevens bakgrund kan man förstå att sonaten inte kunde vara kort och lättviktig. Och det blev också en sonat värdig denne Waldstein, ”En heroisk symfoni för piano” som någon kallat den. En inledande sats som tuffar igång, inte med en melodi utan med en naken rytm och den rytmiska driven dominerar satsen igenom med ett reflekterande avbrott bara för ett koralliknande tema. Efter denna magnifika sats känns det som om Beethoven inte har tillräckligt lugn för en långsam sats. I stället blir det en improviserande överledning kallad Introduzione, som letar sig fram genom spännande harmonier mot finalen. Den domineras av en enkel folkviseliknande melodi som presenteras omgiven av en ljus, skimrande klang. Trots det enkla temat växer satsen ut till majestätiska proportioner. Pianot förvandlas till en hel orkester och Beethoven finner på nya tekniska landvinningar som glissandoeffekter och svåra drillar. Inget för en amatör och man undrar om greven kunde spela sonaten.

Vem skulle inte ha velat uppleva George Gershwin på party i Hollywood under 30-talet? Han var verkligen inte nödbedd att sätta sig vid pianot. När han väl satt sig förblev han sittande där kvällen igenom med cigarren i mun. Han spelade pianoversioner av melodierna från sina Broadwayshower och säkert sina tre preludier inspirerade av latinamerikanska rytmer och bluesens harmonischema. Ingen riktig fest utan George och hans makalöst rytmiska pianospel!

Den amerikanske virtuosen Earl Wild är den enda som har fått äran att spela för sex amerikanska presidenter, den sista var Lyndon B. Johnson. Wild gjorde stor succé som solist i Gershwins ”Rhapsody in blue” under den inte alltför jazzkänslige Arturo Toscanini 1942 och Wilds fascination inför Gershwins musik kom att leda till att han komponerade ”Virtuoso Etudes after Gershwin”. Där ingår den makalösa ”Fascinating Rhythm”. Här gör Earl Wild verkligen skäl för sitt namn: Den vilde greven.

Sergej Rachmaninovs Moment musical op.16:4 skulle kunna vara inspirerad av Chopins Revolutionsetyd. En viktig skillnad finns dock, Rachmaninov var ingen anhängare av revolution vilket Chopin var.

Det finns ingen bild av en leende Sergej Rachmaninov. I hans ansikte avspeglas alltid det eviga ryska vemodet. Så också i starten av hans Barcarolle, men… efter ett tag spricker hans musikaliska vemod upp i ett härligt leende påverkat av luftiga dansrytmer.

Säkert hade Rachmaninov, som alla barn, varit förtjust i dockteater där man kunde möta figurer som Pulcinella. I Polichinelle rör sig musiken lite ryckigt och med stora gester, som om man drog i klangen med dockteatersnören.

Méditation är en komposition från 1893, Peter Tjajkovskijs sista levnadsår.

Aleksandre Skrjabin är musikhistoriens grandiose fantast. Han planerade mot slutet av sitt liv ett multimediaverk som skulle framföras vid Himalaya och som skulle bli en syntes av alla konstarter och ett förebud om en ny värld. Med sina pianoverk ställer inte Skrjabin så höga anspråk, men det är musik laddad med oerhörd känsla. De två etyderna opus 42 är varandras kontraster: intensivt lugn mot stormig framåtdrift.

Mili Balakirevs Islamey ansågs länge vara det tekniskt svåraste pianostycke som komponerats. (Maurice Ravel försökte överträffa det i sin komposition Scarbo.) Balakirev fick material till Islamey när han var på resa i Kaukasus och hörde en folklig dansmelodi sjungas av en prins. Han satte ihop den med en melodi han hörde en skådespelare från Krim sjunga och skrev Islamey på en månad under 1869.

Plats: Konsertsalen

Entré: 395 kronor, med Kulturkort 335 kronor. Biljettsläpp 22 juni 10:00.

Festivalpass till allt på Pianofestivalen: 1640 kronor (15% rabatt), med Kulturkortet 1445 kronor (25% rabatt).

Ingår i Helsingborg Pianofestival 2020 på Dunkers kulturhus som görs i samarbete med Musik i Syd. Helsingborg Pianofestival ingår i Five Star Festival.

  • Dunkers Kulturhus, Dunkers kulturhus, Konsertsalen
  • Kungsgatan 11
  • 252 21
  • Helsingborg
  • Vuxen: 395 kr
  • Biljettsläpp: 22 juni 2020, 10:00
  • Biljettyper
  • Kulturkortet 335 kr
  • Sittande
  • Ingår i medlemskort
  • Kulturkortet
  • 27 augusti 2020, 19:00 - 20:30