Kulturintervjuer från Helsingborgs stad: Utställningsproducenten

Är man bosatt i Helsingborg råder det knappast någon brist på bra kulturupplevelser. Vi är bortskämda med allt från konst, musik och film till natur och historia och här finns även ett museum med fokus på den lokala idrotten genom tiderna. Och med så många kulturplatser finns det många personer som arbetar med kultur i Helsingborg. I den här artikelserien träffar vi några av dem.

Börja gärna med att berätta lite om dig själv. Var arbetar du och hur länge har du varit en del av Helsingborgs kultur?
Jag heter AnnCatrin Gummesson och jag arbetar som utställningsproducent/curator på Dunkers kulturhus sen 2002. Innan dess arbetade jag med konstverksamheten på Vikingsbergs konstmuseum under två år, som då var platsen för utställningsverksamhet i kommunal regi i Helsingborg. Konst, musik och litteratur är en viktig del av mitt liv. Jag växte upp i en miljö där dessa livsingredienser var ständigt aktuella, utövande och diskuterade.

Teater. Konst. Musik. Natur. Historia. Film. Vad föredrar du och varför?
Konst. Vilket faktiskt inte utesluter varken teater, musik, natur, historia eller film eftersom dessa ofta vävs in i varandra. Konsten beskriver i korthet världen vi lever i, människors tillkortakommanden liksom heroiska bragder. Konst i dess olika uttryck gör i någon mån världen mer begriplig i sin komplexa kontext. För mig.

Har du något speciellt kulturminne som du vill dela med dig av?
Väldigt många minnen som varit speciella på så olika vis. Ofta är det dock de lågmälda, laddade mötena eller händelserna som etsat sig fast hos mig, som betytt mest. Mötet med den exceptionella portugisiska konstnären Paula Rego till exempel, i hennes stora studio i Camden Town, norr om London. Jag var där för att jag skulle skriva en katalogtext om henne. Hennes berättelser var starka, blicken intensiv och hon gestikulerade yvigt medan hon talade. Hon berättade om sin uppväxt i Portugal, om symbolvärlden i sina målningar, om sitt liv. Den stora studion hade högt i tak, regnet smattrade på plåttaket ovanför oss under tiden vi samtalade. Runt omkring oss trängdes mängder av uppstoppade djur, dockor och masker. Det doftade av terpentin, kaffe och fuktigt tyg. Timmarna passerade, mest var det Paula Rego som talade, vilket jag var helt nöjd med. Det var ett starkt möte som påverkade formen för den utställningstext jag sedan skrev.

Ett annat kulturminne var när jag för några år sedan visade en utställning på Dunkers kulturhus som ännu inte fanns. Utställningshallen var tom. Min idé var att den noggranna berättelsen om utställningens innehåll och gestaltning skulle skapa tankar kring utställningens utformning hos de som lyssnade. Det var ett ganska annorlunda grepp, som gick över förväntan bra.

Lek med tanken att du bara får lov att besöka en enda kulturplats per säsong: vår, sommar, höst och vinter. Under den här tiden får du göra hur många besök som helst där, men endast på den valda platsen. Hur hade ditt år sett ut och varför? 
Då besöker jag Fredriksdal på våren när allting börjar knoppas i trädgården och parken, Sofiero på sommaren när allting står i blom och man kan sitta nere i ravinen med vänner och bara insupa atmosfären och alla dofter runtomkring, Dunkers kulturhus på hösten med tanke på att kulturhuset innebär så många olika konstarter under ett och samma tak – alla evenemang och utställningar skulle täcka in månader av besök och slutligen Stadsteatern på vintern, teater ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

Tycker du att Helsingborg saknar något som skulle berika kulturlivet ytterligare för invånarna? 
Jag skulle önska att det fanns större möjligheter för synnedsatta att uppleva visuella utställningar på Dunkers kulturhus och övriga kulturplatser och det är också något jag kommer att undersöka och utveckla möjligheter för under hösten. Har också funderat över en vänförening på Dunkers kulturhus där besökare kommer än närmare verksamheten.

Om du vrider tillbaka klockan och får ta med dig själv som tioåring till valfri kulturplats i Helsingborg, vilken plats besöker ni och vad skulle du vilja berätta för dig själv som skulle kunna vara värdefullt att veta för en yngre version av dig själv?
Det hade blivit Dunkers kulturhus, utan tvekan. Jag var i den åldern intresserad av konst, teater, dans, musik, berättelser, workshops och Dunkers kulturhus innehar alla de olika konstarterna i ett och samma hus. Jag skulle berätta för mig själv många saker, men en av dem skulle antagligen ha varit: ”Ha tilltro till dina tankar och idéer, utforska dem. Mycket spännande kan hända då.”

Du lånar en bok på Helsingborgs bibliotek och styr sedan stegen mot valfri kulturplats. Boken måste ha någon sorts anknytning till platsen. Du kan till exempel låna Den gamle och havet (Ernest Hemingway) och läsa den på trapporna mot sundet vid Dunkers kulturhus. Vilken bok lånar du och var läser du den?
Jag lånar två böcker: ”En italienares bekännelser” av Ippolito Nievo och ”En kortfattad historik över nästan allting” av Bill Bryson. Jag läser dem på trappan utanför Dunkers kulturhus en sommarsolig dag medan ljuden från olika nationaliteter passerar utmed kajpromenaden. Var människa med sina unika  livsmönster. Den andra boken för att ur en vetenskaplig kontext förstå varför allt är som det är och varför allt blev som det blev. Jag syftar förstås på den pandemiska tid vi lever i och hur vi människor märkligt saboterar den miljö som vi är beroende av för att kunna existera.

Du får möjlighet att resa i tiden och träffa valfri konstnär (oavsett om de är i livet eller inte) i hans/hennes ateljé. Vem hade du spenderat en dag tillsammans med?
Jag hade genast åkt till barockmålaren Diego Velàzquez som levde på 1600-talet och bett honom måla in mig bredvid honom i målningen Las Meninas, där han står vid den omfångsrika duken med penseln i handen. Det är en fantastisk målning.

Du får välja helt fritt och skapa din egen drömutställning på Dunkers kulturhus. Vad handlar den om?
Jag hade kontaktat den italienske konstnären Maurizio Cattelan och gett honom ett erbjudande om att konstnärligt drapera Dunkers kulturhus ytor i foajén och i båda hallarna på plan 3. Med sina satiriska, mycket skickliga och också kontroversiella och intensiva metoder att förmedla konstnärliga och politiska ställningstaganden hade Dunkers kulturhus varit ett ideal och en riktigt spännande plattform.

Om du var ett offentligt konstverk i Helsingborg, hur hade du sett ut och var i stan hade man hittat konstverket?
Då hade jag gärna kontaktat Jaume Plensa för att åstadkomma ett vattenverk som skulle placerats i vattnet mellan Sverige och Danmark. Stort, sublimt, rofyllt. Men det hade också kunnat vara ett mycket litet offentligt konstverk på en husvägg, något knappt synbart. Det offentliga konstverket skulle, oavsett uttryck, bidra till reflektioner kring de förbipasserande, genom ljud, ljus eller rörelse.

Vill ni se mer av AnnCatrins fina arbete på Dunkers kulturhus rekommenderar vi utställningen Gråvargar och Älgbrorsor – Pija Lindenbaums bildvärld, som visas nu och fram till 10 januari 2021. Ett stort tack till AnnCatrin som delade med sig av sina härliga svar och sin inblick i den kulturella världen både i och bortom Helsingborgs gränser. Nästa vecka träffar vi Helsingborgs kulturdirektör, Max Granström.

Tidigare artiklar i serien:
Tommy Esbjörnsson, projektledare på Helsingborgs kulturförvaltning
Elsie, praktikant på Helsingborgs kulturförvaltning
Karin Hjelmér, pedagogisk ledare på Fredriksdal museer och trädgårdar
Paul Svensson, copywriter på Helsingborgs kulturförvaltning