Kulturintervjuer från Helsingborgs stad: Kommunikatören med smak för musik

Är man bosatt i Helsingborg råder det knappast någon brist på bra kulturupplevelser. Vi är bortskämda med allt från konst, musik och film till natur och historia och här finns även ett museum med fokus på den lokala idrotten genom tiderna. Och med så många kulturplatser finns det många personer som arbetar med kultur i Helsingborg. I den här artikelserien träffar vi några av dem.

Börja gärna med att berätta lite om dig själv. Var arbetar du och hur länge har du varit en del av Helsingborgs kultur?
Den eviga frågan. Vem är jag egentligen….? Det är väl upp till andra att bedöma egentligen men på pappret är jag Göran, 46 år, pappa till Julius, 11, vars hockeylag jag även är hjälptränare i. Jag är född i Björn Hellberg-land, Laholm, och bosatt i Helsingborg sedan 2004. Musikälskare, hobbymusiker, kommunikatör och marknadsförare med ett förflutet som journalist. Jag har arbetat med kommunikation i Helsingborg sedan 2008. På kulturförvaltningen i Helsingborg sedan 2016.

Teater. Konst. Musik. Natur. Historia. Film. Vad föredrar du och varför?
Musik, helt klart. Jag lyssnar på det mesta men föredrar musik med distade gitarrer. Men jag är helt klart en så kallad kulturtant och uppskattar det mesta som är konst(igt), om det sedan är skådespel på en scen eller en galet bra film eller en givande utställning spelar egentligen ingen roll. Men utan musik hade livet helt klart varit fattigt.

Har du något speciellt kulturminne som du vill dela med dig av? 
Well, det finns en hel del. Jag älskar som sagt musik och har varit på en stor mängd konserter, däribland Roskildefestivalen. På en bra festival, som Roskildefestivalen är, får man hela paletten av konstformer, allt från musik en masse till konst till performance. 2016 gick jag förbi ett tält på backstage-området där en inkastare sa nåt om en performance och att man fick gratis öl. Jag knallade in och fick uppleva en helt galen show där det ingick ljusrör, en massa kroppar som ålade runt och på varandra – och en del penetration. Skruvat men fint på samma sätt.

Men det var inte heller så tråkigt att vara med och spela en låt med Israel Nash på The Tivolis när han spontant kände att han behövde en kompgitarrist.

Hur tror du att man skulle kunna tillgängliggöra Helsingborgs kultur för en yngre målgrupp?
Det är galet svårt. Ungdomar är inte dumma och det går inte att tvinga på dom något de inte vill ha. Men å andra sidan är det ju likadant med äldre. Uppskattar man inte det som erbjuds väljer man att göra något annat istället. Det gäller väl egentligen rent konkret att bjuda på sånt som de gillar. Därmed inte sagt att unga inte gillar ett besök på våra institutioner, men där hänger oftast vi äldre, klart att de yngre inte vill hänga där då. De vill bryta sig fria. Vi blev inte mycket klokare här, va? Vi får bjuda in och snacka på allvar med dem, helt enkelt.

Tycker du att Helsingborg saknar något som skulle berika kulturlivet ytterligare för invånarna? 
Många säger att det är så svårt med kultur i Helsingborg för det är bara fin-kultur för övre medelklass och uppåt som erbjuds. Men rent spontant känns det som att det är galet enkelt att själv kunna bidra till ett rikare kulturliv om en tycker att något saknas. Ta bara en sådan sak som att man som privatperson kan söka pengar ur visionsfonden – eller en snabb slant,  exempelvis. Däremot kanske mer kunde göras för att lyfta att möjligheterna som finns hos de unga eller de som är mer fria på ett bättre sätt.

Om du vrider tillbaka klockan och får ta med dig själv som tioåring till valfri kulturplats i Helsingborg, vilken plats besöker ni och vad skulle du vilja berätta för dig själv som skulle kunna vara värdefullt att veta för en yngre version av dig själv?
Dunkers kulturhus fanns inte när jag var tio år så då får svaret bli The Tivoli. Nu fanns i och för sig inte The Tivoli heller när jag var tio år men det får bli det ändå. Det är ett helt fantastiskt ställe som gett så många unga kids med drömmar om att stå på en rockscen den möjligheten så många gånger. Och vilka band sedan som de unga med rockstjärnadrömmar fått se där. Hasse och Jocke ska verkligen ha en stor eloge för det arbete de lagt ner med det.
Jag hade sagt till mig själv att våga. Att allt är möjligt, prova, skit i vad andra tycker. Brinner du för något, bara kör. Och att våga ge andra chansen att också lyckas. Buy the ticket, take the ride – men var ödmjuk mot andra.

Du lånar en bok på Helsingborgs bibliotek och styr sedan stegen mot valfri kulturplats. Boken måste ha någon sorts anknytning till platsen. Du kan till exempel låna Den gamle och havet (Ernest Hemingway) och läsa den på trapporna mot sundet vid Dunkers kulturhus. Vilken bok lånar du och var läser du den?
Jag gör det enkelt för mig och tänker lokalt. Antingen första boken i Bodil Mårtenssons svit om kriminalkommissarie Hill, alternativt Barkhes Döttrar, som är första boken i hennes historiska svit. Alla hennes böcker utspelas i Helsingborgsmiljö. Eller så blir det Offer utan ansikte, som är Helsingborgsförfattaren Stefan Ahnhems första bok om Fabian Risk vid kriminalpolisen, som också utspelas i staden. Oavsett val, även om det lutar åt den senare, så läser jag nog den i min sköna hängmatta under sommaren. Eftersom min balkong är för liten för att den ska få plats så har jag fått spänna upp den rackaren på något sätt. Det låter som en plan det – sommaren är räddad. Jag ska se om det går att lösa det i krokarna av Tropical Beach.

Hur många träd tror du att det finns på Fredriksdal? 
Tror gör man i kyrkan. Jag googlade och fann på första träff, som blev Fredriksdals egen webbplats, att det finns 46 olika fruktsorter av äpple, plommon och körsbär. På området finns det två träd av varje sort och tanken är att både visa upp sorterna samt att bevara fruktsorten för framtiden. Det är fint. Jag gillar frukt. Det är förresten hög tid att plocka fläderblommor nu – galet gott!

Du får välja helt fritt och skapa din egen drömutställning på Dunkers kulturhus. Vad handlar den om?
Hoppla. Ja, tack. Den lär handla om varför människan är så protektionistisk, småsint och skrämmande egocentrerade och i mångt och mycket så galet jävla idiotiska (pardon my French). Vi skriver år 2020 och människan är i full fart med att hata, hindra, förstöra, stänga gränser, bygga murar och skiter fullständigt i kommande generationer. It´s pretty fucked up!
Förhoppningen med utställningen är så klart att beröra, uppröra – och förändra.

Journalisten från Laholm som landade i rollen som kommunikatör i Helsingborg och som drömmer om livet som rockstjärna. Ja, ett stort tack till Göran Svensson för den här omfattande intervjun. Läsvärde från start till mål. Nästa vecka är vi tillbaka med den från förra veckan utlovade intervjun med Helsingborgs kulturdirektör, Max Granström.

Tidigare artiklar i serien:
AnnCatrin Gummesson, utställningsproducent på Dunkers kulturhus
Tommy Esbjörnsson, projektledare på Helsingborgs kulturförvaltning
Elsie, praktikant på Helsingborgs kulturförvaltning
Karin Hjelmér, pedagogisk ledare på Fredriksdal museer och trädgårdar
Paul Svensson, copywriter på Helsingborgs kulturförvaltning