Kulturintervjuer från Helsingborgs stad: Den glada kommunikationschefen

Om du var ett offentligt konstverk i Helsingborg vad skulle du varit då? Helsingborgs gladaste kommunikationschef vill helst vara ett önsketräd mitt i city och tycker även att Helsingborgs kulturutbud är fantastiskt. I veckans kulturintervju träffar vi Sophie Giescke Linné.

Börja gärna med att berätta lite om dig själv. Var arbetar du och hur länge har du varit en del av Helsingborgs kultur?
Jag heter Sophie Giescke Linné och jobbar som kommunikationschef på kulturförvaltningen i Helsingborg. Jag är en riktig kulturtant och har lyckats förena nytta med nöje genom mitt jobb, där jag kommunicerar och marknadsför Helsingborgs kulturutbud sedan sex år tillbaka.

Teater. Konst. Musik. Natur. Historia. Film. Vad föredrar du och varför?
Jag hämtar både inspiration och energi genom kulturen. Att läsa, det är den bästa avkopplingen för mig, inget går upp mot att försvinna bort en stund med hjälp av vackra bokstäver. Utställningar är kul, jag gillar när fantasin kittlas och man får göra egna tolkningar. Dunkers kulturhus har en fin blandning i sina utställningar tycker jag. Natur och kultur är härligt tillsammans, att få något både för kropp och knopp. Och vi har ju fantastiska möjligheter till det här i Helsingborg, med Fredriksdals museer och trädgårdar och Sofiero.

Har du något speciellt kulturminne som du vill dela med dig av?
Det bästa jag visste som liten var när min mamma och jag cyklade till biblioteket och vi fick låna hur många böcker vi ville. Lite mer i nutid var det mitt möte med Barbro Lindgren i samband med utställningen Loranga! Loranga! på Dunkers kulturhus. Barbro är en fantastisk person och utställningen var jättefin. Den upplevelsen kommer jag att bära med mig länge.

Lek med tanken att du bara får lov att besöka en enda kulturplats per säsong: vår, sommar, höst och vinter. Under den här tiden får du göra hur många besök som helst där, men endast på den valda platsen. Hur hade ditt år sett ut och varför?   
Oj, det var svårt! Det härliga med kultur är ju det fria valet kan jag tycka, att inte avgränsa sig eller vara låst. Men för att svara på frågan så hade jag spenderat våren på Sofiero och följt hur parken blir grönare och grönare, och alla knoppar slår ut i blom. Det är alltid lika spännande tycker jag att inför öppningen på våren se vilka utställningar som är på gång.
Sommaren upplever jag på Fredriksdal, som är en så himla fin plats. Det är kul med alla arrangemang, men att sitta på en filt i engelska parken och filosofera, det gör mig glad.
Dunkers kulturhus blir höstens kulturplats, hit går jag för att sitta och läsa i atriet, gå på utställningar och konserter (när inte Covid-19 spökar). Ett tips är att sitta i utsikten och kolla ut mot Öresund när det stormar, regnar och blåser där ute. Det i sig är ett skådespel och konstverk i sig.
Biblioteket är det självklara valet på vintern för mig. Här lånar jag böcker och annan media. Jag gillar atmosfären här, det blir som en paus i vardagen.

Tycker du att Helsingborg saknar något som skulle berika kulturlivet ytterligare för invånarna?
Nej, det tycker jag faktiskt inte. Ärligt talat tycker jag att vi alla borde bli bättre på att öppna ögonen och se vilket fantastiskt kulturutbud vi har här i Helsingborg.

Om du vrider tillbaka klockan och får ta med dig själv som tioåring till valfri kulturplats i Helsingborg, vilken plats besöker ni och vad skulle du vilja berätta för dig själv som skulle kunna vara värdefullt att veta för en yngre version av dig själv?
Jag besöker stadsteatern, det var alltid lika spännande, kändes stort på något sätt att gå in där. Jag skulle berätta för mig själv att man ska alltid fortsätta drömma. Tro på dig själv, en dag kan scenen bli din.

Du lånar en bok på Helsingborgs bibliotek och styr sedan stegen mot valfri kulturplats. Boken måste ha någon sorts anknytning till platsen. Du kan till exempel låna Den gamle och havet (Ernest Hemingway) och läsa den på trapporna mot sundet vid Dunkers kulturhus. Vilken bok lånar du och var läser du den?
Jag är med i en bokklubb, ibland läser vi böcker och sen ser vi filmen, det har vi gjort på Röda kvarn vid några tillfällen. Det blir alltså mitt val, en av de där böckerna som sedan blir film och visas på bioduken.

Föreställ dig att du var ett talande träd, en blomma, en grönsak eller en frukt som växte på Fredriksdal. Vad skulle du vilja hälsa till besökarna som dagligen gick förbi dig?
Då är jag en solros som lyser gul och fin i solen, jag hade sagt till besökarna att lugna ner stegen, andas och njuta av den fina omgivningen.

Om du var ett offentligt konstverk i Helsingborg, hur hade du sett ut och vart i stan hade man hittat konstverket?
Jag hade varit ett önsketräd, där man kunde sätta lappar med sina önskningar. Mitt på Sundstorget skulle jag stå. Där behövs lite grönska.

Oftast pratas det om att kultur är för alla. Tycker du att det finns ett kulturutbud som attraherar alla i Helsingborg? 
Ja, det tycker jag absolut!

Ett stort tack till Sophie, som inte bara är undertecknads chef men också en av de gladaste medarbetarna inom kulturen i Helsingborg. Passa på att ta med er lite av hennes positiva inställning och upptäck hur mycket kultur det finns i Helsingborg. Här hittar du historia, scenkonst, musik, utställningar och naturupplevelser inom promenadavstånd från city.

Tidigare artiklar i serien:
Max Granström, kulturdirektör Helsingborgs stad
Göran Svensson, kommunikatör på Helsingborgs kulturförvaltning
AnnCatrin Gummesson, utställningsproducent på Dunkers kulturhus
Tommy Esbjörnsson, projektledare på Helsingborgs kulturförvaltning
Elsie, praktikant på Helsingborgs kulturförvaltning
Karin Hjelmér, pedagogisk ledare på Fredriksdal museer och trädgårdar
Paul Svensson, copywriter på Helsingborgs kulturförvaltning